Dessa hårstrån...och tydligen har jag flyttat till Kina.

Hårstrån som har en tendens att hamna där de inte passar.

Då menar jag inte på golvet eller, urk, i maten eller så.

Mina hårstrån som lossnar brukar nämligen ha en förkärlek till bystpartiet. Eller mellan de fina, snarare sagt. Och jag fattar inte- hur går det till? För vad ni än tror så handlar det inte om vulgo-urringningar eller något sådant utan alldeles vanliga kläder. Men tusan att hårstråna ändå hittar in.

Vad är problemet då? Det killar! Så in i tusan! Och gissa om det är lite speciellt att försöka förklara för någon när man är desperat och inte hinner till en toalett, när man står där och gräver ned i urringningen för att hitta fanskapet!

Lite undrar man då om man är den enda som inte kan stå ut så länge med killet att de inte kan vänta tills de hinner in på ett damrum, eller kan stänga dörren eller så. Stänger jag dörren in till mig kan man ge sig den på att någon söker en och glatt låser upp den och kommer in...

Raka av allt hår kanske? Känns kanske en anings, bara lite, överdrivet....: (känsla efter man plockat ut dagens fjärde hårstrå!!!)


Apropå dottern och dagis så fortsatte storyn idag.

Vid hämtning:

Jag blir smått anfallen av de andra dagisbarnen på avdelningen:

- Har ni flyttat till Kina? säger flera av dem och ser m y c k e t oroliga ut.
- Nääää, har xxx sagt det?
-Ja...!
-Nej, det stämmer inte. Hon skojar med er.

De ser mycket misstänksamma ut. Det låter tydligen troligare att jag hittar på än att xxx gör det...

En fröken kommer.

-Hej! Ja, Kina ja. xxx berättade att du och hon hade flyttat till Kina. Bara ni två. Och att hennes pappa (min käre make) kan prata kinesiska.
- öööh....Nä, ingen flytt hos oss. Och maken kan inte prata kinesiska.


Hm..Undrar vad hon drömmer om?! Men fantasi ska ju vara något bra. Tror jag.

Kram!

Det är synd om mig...tycker dagisbarnen

Hämtar min älskade dotter på dagis idag. Tidig för en gångs skull. Hittar henne i pysselhörnan med ett gäng tjejkompisar. Teckning överräckes till glad mamma.

Fröken berättar:

-Det har pysslats väldigt mycket till dig här.
-Jaså? svarar jag.
-Jo, xxxx sa att du får så få julklappar, nästan inga, så då satte alla igång och skulle göra fina julklappar till dig...

- !!

Härliga barn! :-)


Hm. Maken- ser du- det måste  till fler klappar till mamman. Hör du, till och med dottern har märkt det? Listan finns i datorn.


Kram allihopa!

Mörka november

Ja, ingen säger väl emot? Becksvart är det här och idag fullkomligt vräker det ned regn...hellre snö om jag får önska. Då blir åtminstone ungarna glada och det känns ljusare ute. Det finns ingen månad som jag avskyr mer än just november...


Party var det i helgen och jag har väl hämtat mig ungefär nu....hihi. Inte blev det för mycket intaget, inte så, men vem är van vid att ramla hem vid två-halvtre-tiden numera?! Söndagen gick an, men allra värst var igår...ujuj vad trött jag var! Men rackarns kul hade jag. God mat, trevliga människor och dansade som en tok. Jag körde på en stass jag glömt att jag hade. Köpte den förra året till en fest men blev sjuk då. Hittade den och den passade...urringad i ryggen och det var himla skönt faktiskt: inbyggd avsvalning liksom....

Annars går livet vidare med pre-teen (?????han är 10 år...vad händer?) hemma och trotsig soon-to-be 6-åring..Mornarna här är inte att leka med....På kvällen försöker jag plita omdömen...jättekul. Men gotta-be-done. Envis förkylning biter sig fast och rösten låter som om man hivat i sig en bättre whisky...

I helgen fyller maken jämt...tårtor ska fixas och så är det visst advent också...Älskar egentligen advent- härligt med extra ljus i fönster i mörkret- men just i år så kunde det få vänta en vecka till...Har undvikit allt vad julpynt heter- gillar inte att ha julpynt till advent. Jag väntar till ca 1vecka innan julafton. DÅ tar jag fram tomtarna och pysslet. Inte innan. Men sån är jag.

Nu ska jag hämta lite pepparkakor och skicka handlingslistan till maken.

Kram!

Och tänd några ljus i mörkret!

By Ti Mo....på fest?

Ska på fest här om några veckor. Lurar på vad jag ska klä kroppen i. Ska tåla att man äter i den. Är ibland lite frusen av mig, vill nog helst ha en svart, men...hm?

Vad tror ni om denna? Faller ev lite på att den kanske är kall att ha på sig...MEN den är i silke och det värmer ju faktiskt lite också...? Svart underklänning har jag flera så det kan jag lösa enkelt...tycker dock att den är lite väl dyr för att vara så genomskinlig ändå. Underklänning ingår liksom inte.

Har en äldre By Ti Mo spetsklänning i svart också men tänkte att det skulle vara fint att markera midjan (den man nu ha då...) lite?

Har lurat på Silk-all-over dress också men den har väl inga former direkt?!

Har ni några förslag annars? Måste inte vara märke och dyrt men ska vara skönt att ha på sig och visst, har ni förlag på något i färg går det också bra...

Vill g ä r n a ha tips alltså!

Kram!

Sökes!! Efterlysning! Och lite sorgsenhet...

Nu söker jag efter denna fina jacka från Tina Wodstrup. Hittar den bara i nougat och jag vill ha den i svart...

Storlek L, tror jag.

Visst är den fin!

Annars är jag lite frånvarande nu då jag förra helgen fick besked om att en barndomskamrats pappa fått beskedet lungcancer....Inget går att göra... :-(
Vi bodde grannar en period och de hade en dotter i samma ålder så vi lekte en hel del. Som familjer umgicks vi mycket. Sedan flyttade de men mina föräldrar höll kontakten (själv var jag väl inte direkt i den åldern att man höll kontakten) och vi träffades en del, hela familjerna. Sedan under de sista åren har jag träffat dem mer igen. De hör såklart till mina föräldrars generation, men det spelar mindre roll.. Pappan är i alla fall en mycket positiv människa som får saker och ting gjorda. Han bryr sig om och är alltid alltid glad och trevlig. Extra trist är det ju att lungcancer brukar ju mest rökare få, 95% av de som får det är rökare, men han har aldrig rökt...

Nu när jag fick besked om vad som hänt- så inser jag vad mycket den härgrannpappan betytt även för mig...Så det känns väldigt jobbigt och det är nära till tårar.... Mycket kort tid kvar har han....kanske hinner han med julen...kanske hinner han med att uppleva det nya året....vem vet....

Kram till er alla! Och en extra kram till er alla som har pappor som inte mår bra just nu..

Blå och klämd...

Vilken dag!

Det börjar med att jag bär en korg med tvätt. Ofarligt eller hur? Men icke! Korgen är bred, nästan lika bred som dörröppningen...jag slår knogarna rätt i väggen! Fy tusan vad det gjorde ont.

Så nu nu är jag svullen och knallblå över tre knogar och får inte ens på mig ringarna...

Fem timmar senare när jag styr snabeldraken , inte vår, utan mina föräldrars drake, så åker teleskopröret ned, hur man nu beskriver det?! och klämmer handflatan...

Behöver jag ens nämna att det är samma hand...suck. I give up.....

Ha en skön kväll och akta er för vardagsbestyr.. de är farligare än man kan tro..

Kram