Skatter och dreggel....

Idag har jag försökt få tag i lönekontoret och hoppas få dem att dra lite mer skatt i år så jag slipper restskatt till förbannelse....Ni tycker kanske att man borde insett att man betalat för lite, men har ju så sketadålig lön så jag tänkte faktiskt inte så mycket på det...dessutom står det bara vilken j-a tabell de använder, inte själva skattesatsen så om man inte får för sig att räkna ut själv hur många procent de drar av varje månad så står man där med skägget i brevlådan som jag nu då.... Undrar dock i mitt "stilla" sinne hur ända in i glödheta de kan få för sig att dra så lite i skatt?! Nedrans nissar, kan de inte göra sitt jobb ordentligt! (Tror ni att jag fick tag i dem...hohoho...nix, får försöka imorgon, men då har de väl halvdag...som nästan ingen annan har numera...inte vi iaf, vi har aldrig halvdagar, knappt vi ens har helg... ja blev verkligen på superhumör av deklarationen idag ;-)  )Nåja, det är ju bara att betala in slantarna och försöka fixa så det inte händer igen...

Men inte har jag dregglat över deklarationen, inte ens lönegubbar. Utan de här alldeles galet läckra sakerna från Miss Me....

Bilderna lånade från Millami.com

Är sjukt sugen på båda...men funderar på om jeansjackan är lite för kort i rocken....carpijeansen känns to die for eller är det bara jag?! Och ett helt galet häftigt linne från Miss Me´s officiella webshop:

Ser inte mycket ut för världen kanske, men kolla in ryggen:

Och kolla in de här...

Sannolikheten att något hittar hit är minimal- med tanke på den roliga restskatten som inbetalades idag... :-( Men det däringa linnet är jag bra sugen på.... Och det färgade jeansen finns i ljusgult och turkost också. Och i caprimodell....för 89-99 dollar... Linnet verkar finnas i grått också...

Men vad tycker ni? Nåt att ha?

Kram- nu ska jag ta reda på vad som dunsar i ungarnas rum- eller om det är min fantasi- maken är bortrest igen och då sätter all fantasi igång....

Sjukstuga....

Ja då var det visst dags igen..vi har varit förskonade i vinter så vi får väl igen det nu då.

I morse gnällde yngsta över ont i huvudet...tog tempen: 38,1...nu är den på 39,5 och hon får inte behålla något. Tror dock inte att det är kräksjuka av någon sort  (men man vet ju aldrig förstås) utan det är som när hon var liten, när hon får hög feber så kräks hon....Ont har hon och vill inte ha alvedon....men duktig och försöker sova, sova, sova...är ju så trist när man inte ens kan ge glass....

Har suttit och fixat tråkiga saker annars, som vab-anmälningar, lägga in räkningar, sitta i telefonkö för att få bort felaktiga räkningar..., anmält till e-faktura osv osv. När lilltjejen sovit vill säga. Under en av sovperioderna fick jag iaf upp den sista väggtexten i hallen. Den blev jättebra. Den andra är jag lite fundersam till och undrar om jag ska ta bort.....

På söndag är det kalasdags och det är en del att fixa tills dess. Bland annat viss städning och plock i huset...och en del bakning förstås. Sitter och undrar vad jag ska hitta på som inte tar någon tid och är gott....och räcker till hyfsat många! Jag tycker egentligen att bakning kan vara rätt kul, men just nu är jag inte alls sugen.

Mest av allt vill jag sy...fast inte när solen skiner...då vill jag bara hitta en plats ute, i lä! För det var väl otroligt vad det blåser hela tiden! Blir galen på blåsten...

Men nu är det snart maj- och den värsta tiden på jobbet börjar- allt ska liksom in i maj! Till råga på allt så har det lagts kurser och diverse annat där också.... I veckan fick vi höra om en ny administrativ uppgift som vi fått. Detta trots att Stockholms stad alltså har hot om vite på 2 miljoner om de inte tar bort uppgifter för oss! Tror nog att de tänker ta kostnaden minsann...för jag har inte sett eller märkt någon förändring överhuvudtaget!

Och så är det snack om strejken som kanske blir på måndag...blir matsäck....jag hoppas att de drar av så att vi inte behöver betala för maten då...

Men- först är det helg och kalas och jag hoppas, friskare dotter.

Ha det så gott!

Pling pling och paketen trillade in. Solen skiner- hipp hipp hurra!

Knallblå himmel och strålande sol- det är så underbart och jag vet inget som är så humörhöjande som det!

Var dödstrött igår kväll efter första dagen på jobbet efter förkylningen. Idag är jag lite sämre igen men det var väntat. Vaknade med migränkänningar också. Jättekul. Men det struntar jag högaktningsfullt i- för solen skiner!

Äldste sonen spelar fotbollsmatch och de två yngre är och cyklar i parken. Yngsta är 6 (och ett halvt snart- jisses- vad tiden går!) och bara för att hon är yngst är det så svårt att klippa navelsträngen! Jag syr ju som bekant lite kläder till mina "små" (och till mig själv mer och mer hoppas jag) och känner att jag måste tänka i andra banor- i höst är det sexårs som gäller. Och helst ska hon väl se ut som en sexåring (soon to be 7) och inte som en dagistjej? Så nu letar jag modeller och tyger som fungerar. Att jag har en hög med mer barn/ läs: babytyger stör mig lite, visst fungerar en del av dem fortfarande men, ...får väl sy till mig själv i dem? Eller så kanske det finns andra att sy åt i dem?

I veckan har det plingat i mobilen konstant har det känts som. Igår hämtades alla paket ut (utom ett som inte kommit ännu). En väska till sonen, ett paket med superfina tyger (vill sy direkt- men ska tvätta tygerna först)...

Bild från Liandlo.com. Det är tyget i tightsen jag köpt

Prinsesstyg- det går hem kan jag lova....

...och så resten  av paketen till mig. Ett par vita Please-jeans. (känns mindre än de beige- konstigt?) och en Anglaise Patch dress eller vad den nu hette. Har ju en massa 4 continent x-stiches som just nu är lite för trånga...som jag saknat insåg jag när jag provade Anglaisen. Det är synd att den är lite kortare, skulle nog vilja haft den lite, lite längre, men den fungerar bra. Det är också väldigt tunt tyg i kjoldelen, voile, och det är också synd. Nog kunde de haft vanlig "lakansvävs"-tyg-känsla i kjoldelen som förr. Det är inte nämnvärt dyrare tyg....

Bild lånad från Biskopsgården.

Nu ska jag bestämma mig för om jag ska sätta upp väggtexter, slipa bänkdelar, baka bröd eller åka till "centrum" för att skaffa hjul och gångjärn till min idé (inspiration från nätet också) om  nedfällbart klippbord till syrummet..hm? Barnen vill se på bio men jag tror jag backar där- med min hosta lär alla andra där bli förbannade....dessutom skiner ju solen!

Kram och njut av solen!

Psst! Tips på billigare nagellack: Jag har ju snöat in på det här med målade naglar och nagellack. Det är som små godisbitar i badrumsskåpet- vackert- men det kostar ju. Jag har fastnat för Essie nagellack och ni som gillar det också: just nu kostar de bara 99kr på H&M och är ni medlemmar så är det ju 10% till i rabatt på det priset just nu eftersom det är club-dagar...

Om Jante som bor inne i mig...

Fortfarande rejält snörvligt här. Så hemma idag med. Det blir kanske imorgon också för jag känner mig då inte särskilt pigg...

Läste precis fina Lindas inlägg och det var lite lustigt. (Inte som ni tror nu). Lustigt  för jag satt igår och tänkte liknande tankar. Hur jag bara ser hur tjock jag är t.ex. Ja, för det är nog dags att se det så. Jag är inte smal. Jag ser bara magen och armar och dubbelhaka och avskyr mig själv för det. Skyr kameror som pesten, för jag hajar alltid till och tänker- är det där jag?! 

Vill så gärna ta tag i det. Har ju försökt att sockerdetoxa mig, gick jättebra tills påsken kom så nu måste jag börja om från början.... Har efter barnen gått ned 10kg varje gång, med träning, träning och rätt kost. Men nuvarande problem bygger på att jag

• gillar sötsaker alldeles för mycket.
• alltid har för mycket att göra och inte hinner träna (vet att alla säger att det bara är en ursäkt- att det bara är att börja....så lätt att säga!)
• tycker att jag är så sjukt otränad att jag inte vågar träna....skäms för mig själv helt enkelt. (Moment 22 här liksom! Ser ni någon med rånarluva och kepa som flåsar fram i mörkret en sen kväll så är det nog jag...)
• konstant är trött! Hela tiden- vet att det beror på stress och att jag de senaste åren balanserat på gränsen för utmattning...men kan inte göra något åt det! Det bara snurrar på...

Med allt det här menar jag inte att jag inte kan se saker hos mig själv som jag tycker om. Jodå, jag kan se dem. Men ibland är det tungt ändå.

När jag var yngre (läs upp till 9:an) så var jag oerhört blyg. I gymnasiet fick jag kraft någonstans ifrån till att börja tycka, tala och synas. De som känner mig nu kan inte alls förstå att jag varit blyg utan ser mig som oerhört verbal och framåt. En Go-get:er helt enkelt. Och visst är jag så också. En som jobbar som en tok. Som är allt eller inget liksom.

Men därinne bor faktiskt den blyga och osäkra jag kvar. Som inte tror att hon är något. (Jante....) Som inte tror att hon kan minst lika bra som andra eller bättre. Men hon den osäkra syns sällan. Fast hon finns och viskar dumheter i mitt öra...

Just nu är det många mörka tankar här. Årstiden kanske? Men en sak snurrar i huvudet och det är att jag själv just nu avskyr den hydda jag går runt med. Det irriterar mig att jag inte kommer igång. Något spärrar och jag måste ta reda på vad!

Förlåt alla ni därute för detta mörka inlägg men det behövde komma ut.

Stor kram till er alla!

Tokförkyld...och vad är det med män och byggande?!

Inte kul! Och jag som har kurs på jobbet idag och mässa imorgon...Nä, det lär inte gå. Använder toapapper en masse till snytning och sitter i myskläder och hänger. Fint väder skulle det bli också men det är ju mulet...!

Tittar ut och ser att grannen bygger något- spännade att se vad? Ser också att maken lagt skottkärran över min lilla rhododendron- ajaj!! Hänger på klick-fingret- har några saker jag vill ha!!! Vill ha! Men ja, vi får se...

Funderar och klurar på en lösning på mitt klippbordsproblem i syrummet. Jag vill ha så stort som möjligt men ändå fällbart...Har en idé som är fullt genomförbar och inte svår. Kan göra det själv men gärna bolla med maken.

Och vad är det med män och byggande?! Min käre make gör alltid minst- minst!- ett ordentligt fel varje gång det ska sättas upp något...eller byggas något...och han vet om det och det händer ändå!! Trots det så anser han att han har koll och kan glatt klaga på mina frågor (byggrelaterade) och idéer. Hallå!!

Har åtskilliga gånger sagt att min käre far aldrig lärt mig ett dugg om elektricitet, byggande eller teknik. Att det jag kan är självlärt men att jag gärna lär mig mer. Trots det blir maken sur över frågor, att man inte fattar första gången...osv. Det är som om det "ska" vara mäns område, fast det gärna får vara mitt enligt maken, men när han inte vet svaren på frågorna eller tycker att det "borde" du väl ändå veta så blir han irriterad och vill inte visa att han inte kan, eller att jag har bättre lösningar på byggproblemen eller vad det nu är.

Så alla män, släpp in kvinnorna i era liv i byggandet, målandet eller vad det nu är- ni behöver inte veta allt eller låtsas som det- men släpp för tusan in oss och ge cred för de idéer vi har! Acceptera att vi vill lära oss men att det är svårt att kunna allt på en gång. Acceptera att en tjej kan ha en bättre lösning på ett problem, trots att hon inte kan särskilt mycket om ämnet...(ni gissar hur diskussionerna går här hemma ibland va... ;-) )
Min förhoppning är också att det mest handlar om min make och inte om "alla män".... Eller hur är det där ute?


Och med det så återgår jag till soffan...snörvel! Och var är solen?!

Kram!

Ledighet och funderingar kring det här med vänner och vänskap.

Vet inte vad jag ska skriva. Finns både mycket och lite att säga!

Har haft en superskön ledighet där hjärnan faktiskt inte fick spatt förrän i morse och försökte styra in tankarna på jobbet..motade dock Olle i grind så tji fick det!

Ätit gott (hmr, ja får nog ta och börja om lite med detoxen tror jag...host host.), sovit, skruvat möbler, funderat på att slipa och måla (får bli senare), sytt lite mössor och kläder till ungarna. Kanske hinner jag med lite till mig själv också. Sorterat skräp. Varit hos optikern och känt mig som lastgammal. Fick iaf optikern på gott humör... Suttit på altanen i fleece och fikat i solen -det bästa av allt tror jag!

Varit bortbjudna och ska faktiskt på fest i morgon också. Barnvakter är fixade, så vi kan "festa" i lugn och ro(?).

Hållit fingrarna i styr på nätet, men handlat en del irl såsom dörrhandtag, garderobdörrar, hyllor, lådor (Ikea....) m.m. och en del smink och hudvård....Inte riktigt likt mig, men har väl insett att man inte är 30 längre så huden behöver lite (mer) omvårdnad... Jag brukar aldrig sminka mig förutom (ja puder och concealer då till vardags) då det är fest så det var kul att bli lite galen i sminkdelen: sortera ut gammalt hemma och skaffa nytt fräsch i  lagom mängd. Ja, har fastnat för nagellack nu när jag äntligen fattat hur man ska göra för att det ska bli snyggt (för en nybörjare då) och hålla längre vilket ju gör mödan lönt liksom.

Men- så var det det där med att säga mycket eller lite. Jag har suttit och tänkt på ett uttryck som min man ibland använder...

"Man får de vänner man förtjänar" eller "Vänner förtjänar man".

Vad tycker ni egentligen? Jag gillar inte uttrycken alls! Förstår vad de i grunden vill säga men betyder det då att någon som inte har några vänner är en otrevlig, elak, inskränkt typ?! Jag tycker att det är väldigt svårt att lära känna nya människor  idag (förklara mer senare), och har därmed få vänner (så jag är då förmodligen en otrevlig typ ingen vill ha något att göra med...).

För att lära känna människor läs: bli vän med någon, idag är inte lätt! Hur många har tid? Hur många tar sig tid? De allra flesta verkar vara så nöjda med den umgängeskrets de redan har att de inte vill ha fler? Alla har så mycket att göra att det inte hinns med/väljs bort/är inte nödvändigt....Om någon tar sig tid så blir personen fråga ofta en andra klassens vän, dvs ingen som inkluderas utan bara duger ibland. Om den hör av sig själv då förstås...

I dagens samhälle så tror jag att vi snarare skulle behöva tänka lite mer på andra, inte bara på de som man redan känner. Men andra behöver inte alltid betyda att man skänker pengar till Röda korset eller dylikt, utan de som finns runtomkring en....

Och i och med att folk flyttar så mycket oftare nu än förr så känns det också oschysst. Hur får man vänner som man "förtjänar" om man inte redan känner några i den "nya" staden? Om inte också de runtomkring är öppna för ny vänskap?

Kram och ha en bra kväll!