Dessa hårstrån...och tydligen har jag flyttat till Kina.

Hårstrån som har en tendens att hamna där de inte passar.

Då menar jag inte på golvet eller, urk, i maten eller så.

Mina hårstrån som lossnar brukar nämligen ha en förkärlek till bystpartiet. Eller mellan de fina, snarare sagt. Och jag fattar inte- hur går det till? För vad ni än tror så handlar det inte om vulgo-urringningar eller något sådant utan alldeles vanliga kläder. Men tusan att hårstråna ändå hittar in.

Vad är problemet då? Det killar! Så in i tusan! Och gissa om det är lite speciellt att försöka förklara för någon när man är desperat och inte hinner till en toalett, när man står där och gräver ned i urringningen för att hitta fanskapet!

Lite undrar man då om man är den enda som inte kan stå ut så länge med killet att de inte kan vänta tills de hinner in på ett damrum, eller kan stänga dörren eller så. Stänger jag dörren in till mig kan man ge sig den på att någon söker en och glatt låser upp den och kommer in...

Raka av allt hår kanske? Känns kanske en anings, bara lite, överdrivet....: (känsla efter man plockat ut dagens fjärde hårstrå!!!)


Apropå dottern och dagis så fortsatte storyn idag.

Vid hämtning:

Jag blir smått anfallen av de andra dagisbarnen på avdelningen:

- Har ni flyttat till Kina? säger flera av dem och ser m y c k e t oroliga ut.
- Nääää, har xxx sagt det?
-Ja...!
-Nej, det stämmer inte. Hon skojar med er.

De ser mycket misstänksamma ut. Det låter tydligen troligare att jag hittar på än att xxx gör det...

En fröken kommer.

-Hej! Ja, Kina ja. xxx berättade att du och hon hade flyttat till Kina. Bara ni två. Och att hennes pappa (min käre make) kan prata kinesiska.
- öööh....Nä, ingen flytt hos oss. Och maken kan inte prata kinesiska.


Hm..Undrar vad hon drömmer om?! Men fantasi ska ju vara något bra. Tror jag.

Kram!