Ja, ingen säger väl emot? Becksvart är det här och idag fullkomligt vräker det ned regn...hellre snö om jag får önska. Då blir åtminstone ungarna glada och det känns ljusare ute. Det finns ingen månad som jag avskyr mer än just november...
Party var det i helgen och jag har väl hämtat mig ungefär nu....hihi. Inte blev det för mycket intaget, inte så, men vem är van vid att ramla hem vid två-halvtre-tiden numera?! Söndagen gick an, men allra värst var igår...ujuj vad trött jag var! Men rackarns kul hade jag. God mat, trevliga människor och dansade som en tok. Jag körde på en stass jag glömt att jag hade. Köpte den förra året till en fest men blev sjuk då. Hittade den och den passade...urringad i ryggen och det var himla skönt faktiskt: inbyggd avsvalning liksom....
Annars går livet vidare med pre-teen (?????han är 10 år...vad händer?) hemma och trotsig soon-to-be 6-åring..Mornarna här är inte att leka med....På kvällen försöker jag plita omdömen...jättekul. Men gotta-be-done. Envis förkylning biter sig fast och rösten låter som om man hivat i sig en bättre whisky...
I helgen fyller maken jämt...tårtor ska fixas och så är det visst advent också...Älskar egentligen advent- härligt med extra ljus i fönster i mörkret- men just i år så kunde det få vänta en vecka till...Har undvikit allt vad julpynt heter- gillar inte att ha julpynt till advent. Jag väntar till ca 1vecka innan julafton. DÅ tar jag fram tomtarna och pysslet. Inte innan. Men sån är jag.
Nu ska jag hämta lite pepparkakor och skicka handlingslistan till maken.
Kram!
Och tänd några ljus i mörkret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar