måndag 5 september 2011

Hmpf!

Med risk för att det låter som gnäll och gnöl -men jag är så j-a trött på att höra att

"jo, men du ska veta att xx´s klass är värre än din"

Som en ursäkt? Som en anledning till att jag ska hålla käft? Som ska göra att jag har det tufft mindre värt, eller?

Varför ska allt jämt jämföras? Är så förbannat trött på det.

Om jag upplever något så är det väl så det är - för mig!  Det är inte så att jag inte förstår att någon annan kanske har det värre, eller bättre. Men varför ska det förminska eller förstora hur jag upplever min situation? Den här klassen jag har nu är- på ren svenska- skitjobbig! Och ja, det blir nog bättre, och ja, det är kaos i början varje gång man har en etta...men här jobbigt brukar det inte vara!!

Idag hade vi utematte- för sista gången på länge kan jag lova- för det går inte att gå ut med dessa barn. En hel del av dem kan göra som vi säger, är som "vanliga" röriga ettor, men tyvärr finns det ett antal som INTE är så. Som förstör för de andra.
Och kom nu inte och säg att det handlar om "pedagogik" och "anpassa". Det är inte så enkelt. Ibland blir jag bara så trött på "inkluderings-tänket" som är så förbenat poppis just nu. Jo, men släng in allt i skolan och tro att vi fixar fina världsmedborgare, utan hjälp, och de enda som kan anmälas, jo det är vi. Men usla föräldrar, "trasiga" hem, etc etc - nej det kan fortgå hur länge som helst utan att det synas..."jo, vi ska titta på det...jo, men vi ser att xx förälder försöker" JO, men VISST- ungen mår skit men det ser ni inte, ni ser bara en förälder som lovar att "den ska fixa det". Men kommer den till samtal? Kan ni förstå att det finns föräldrar som SKITER  i att lämna kontaktuppgifter till skolan? Dvs signalerar att "om min unge gör sig illa så får ni ta hand om det - JAG bryr mig inte, men jag tänker minsann kräva att ni fixar min unges liv, men JAG tänker inte hjälpa till"
Vi pratar inte språksvårigheter, vi pratar om dåliga mammor och pappor! Varför ska samhället bära dessa under sina armar? Och vem vid sina fulla vätskor kan tro att VI i skolan ska fixa detta?

Jag blir galen på det vissa dagar- och idag är en sådan dag. Ursäkta att jag "lättar på trycket" här...

Annars njuter jag av det vackra vädret och värmen som var idag. Innan det började blåsa mega och det ska visst komma regn i natt. Nåja, hösten är ju vacker på sitt vis, och varje fin dag i september känns som en ovärdelig bonusdag!

Nu ska jag ta och släcka ned och bespara er mitt dåliga humör.
Love to you all- you make me smile!

Kram!

4 kommentarer:

  1. På något sätt har barnen blivit samhällets ansvar istället för föräldrarnas och där skolan är ett ställe för att erhålla utbildning. Plötsligt har det blivit en uppfostringsanstallt istället. Samma med förskolorna. Märkligt! Det är ju föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn.

    Har många lärare i min närhet+ ögon o se med så ser en hel del konstigheter så som du skriver. o är ju förskollärare o det börjar ju redan där. o ve oss om vi tillrättavisar deras barn. Då dj-ar blir man anmäld, gärna för barnmisshandel... så på något vis får de oroliga själarna fortsätta förstöra för man vill ju inte bli anmäld

    SvaraRadera
  2. Kanske kan du få skratta lite åt denna videosnutt?
    http://www.youtube.com/watch?v=9xH0xorgUoI

    Jag tänker inte komma med några "råd". Jag är inte lärare själv och jag är det inte bland annat pga att jag nog inte skulle klara av det - tålamod och det där :) Hoppas det snart känns bättre i alla fall.../Mia

    SvaraRadera
  3. Det sitter påminnelse på anslagstavlan på lill-killens förskola om kontaktuppgiftslapparna. Verkar som det är vanligt problem. Och som du skriver, vad fan är det för föräldrar som inte gör sig tillgänglig?! Kram på dig!

    SvaraRadera