söndag 25 mars 2012

Nytt boende sökes?! Känsliga läsare varnas för nu behöver jag gnälla av mig!

Fan. Ursäkta svordomen, men den illustrerar så väl vad jag känner just nu....

Det går inte att fixa till det här hemma! Hur man än vänder och vrider sig så är det farao s a k e r överallt! Skåpen är fulla, lådor är fulla, det står saker i varje hörn...Jag VET att det är tillfälligt...men jag står inte ut!! Jag blir g a l e n!! Hur har ni stått ut ni som renoverat så här?!

Jag försöker övertyga maken om att vi ska hyra ett förråd att ställa saker in, medan vi bygger nu som värst, men nääääää, det ska vi iiiiiiinte.....(grrrrj!!!!!) göra....Jag fattar inte hur han står ut, själv blir jag stressad av att kliva innanför dörren till vårt hus just nu. Får man bo på jobbet?

 Timmarna på dygnen bara rinner iväg, vi får alltid jobba till sent på natten för att de där jävla byggarna inte har någon framförhållning, utan vill att vi ska "röja där, eller här eller ..." helst till dagen efter...Lägg till tre ungar på det, som både förstår och inte förstår varför de inte kan ha alla sina saker framme..eller att det tyvärr inte går att ta hem kompisar hit de närmaste tre-fyra veckorna..... Buhä. Jag vet att det är löjligt, men det känns nästan som om man vill börjar grina.... :-(

Sedan är det fotbollsträningar, turneringar och fan och hans moster som ska hinnas med också.

Och eftersom det inte finns någon plats att  vara på, så kan man inte göra något av det man vill för att koppla av...Träna? Nä, cykeln står i rummet med förtejpad dörr.... Sy? Nä, allt är under byggplast.... Gå ut och gå? Mitt i natten då eller? Se på Tv eller surfa..ja det går ju...om man vill sitta med lego, minigubbar och figurer runt omkring sig....och samtidigt försöka komma på vad man ska ha på sig imorgon, innan rummet tejpas igen för dagen där nere. Ja, vi kommer behöva tejpa igen dörren för att hindra allt damm att förstöra i torkrummet (eller vad man ska kalla det...), men vi måste samtidigt kunna tvätta och hänga upp och ta hand om tvätt...

Härdsmälta i huvudet av allt.

Kan man trösta sig med något? Förslag emottages tacksamt på hur man överlever dessa veckor utan att hamna på psyket...

Kram från blivande galning.

1 kommentar:

  1. Förstår dig precis. Har mer eller mindre bott på en byggarbetsplats i snart 16 år. Någonstans fejas det hela tiden. Mycket med tanke på att min gubbe har en förkärlek till att starta projekt för att sedan dra vidare.
    Med åren har jag lärt mig att tvinga honom fast tills en sak är klar men lyckas inte alltid.
    Så lådor och provisoriska lösningar har blivit mitt liv. Något som är så frustrerande. Jag vill ha upp mina böcker från källaren, jag vill ha upp tavlan på väggen osv.
    Men en vacker dag. Kanske...
    Härda ut.

    SvaraRadera