Min specielle elev. Vi som tillsammans kämpar mot det jobbiga, mot det hindrar x att vara "som alla andra". En så otroligt fin kille. Intelligent. Men han har en del problem. Så alla dagar är inte så roliga. Vare sig för honom....eller mig.
Denna fina kille har ett enormt stort behov av att få bekräftelse från mig. Jag vet att jag är viktig för honom. Men just nu så misstänker jag att det har blivit lite mer än bara så. Jag får små pappershjärtan. Jag får höra att jag "är så mysig". Han gillar inte att skriva och har svårt med läsningen. Ändå får jag små lappar där det står att "jag älskar dig". Jag får teckningar. Jag får kärlek helt enkelt. Och det värmer i hjärtat.
Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, olikheter och "annorlunda" är inte dåligt. Dessa barn som kräver lite extra av oss, som vissa dagar gör en alldeles galen och man är beredd att ge upp, som tar en massa energi...Man får ofta en massa tillbaka som gör att man orkar. För hur proffsig man än ska vara så är man inte mer än människa.
Och vilka minns man om 10 år? De som sticker ut från mängden såklart. Och jag hoppas att de minns en som den som kämpade för dem och trodde på deras förmågor.
Ha en underbar fredagskväll!
Fina du! Jag var en ensam invandrarunge när jag kom och jag glömmer ALDRIG min svensklärare som lärde mig svenska men även kärleken till Sverige och dess traditioner och kultur. Jag har skickat brev till henne på "äldre dar" och hon minns ännu mig ;-) De lärare som lägger det lilla extra, glömmer man aldrig och de gör skillnad.
SvaraRaderaKRAM!!
Finst skrivet
SvaraRaderaå visst minns man de udda :)
Vad fint skrivet, och tur det finns människor som dig i detta tuffa kalla samhället.
SvaraRaderakram