Tandläkaren och åter på jobbet.

Hu. Idag var det dags.

Jag har slarvat med att gå till tandis. Dels för att jag hade min gamla inne i stan och dels för att jag ju inte gillar att gå dit...Det sistnämnda är urdumt- leder bara till att man får fler hål eller problem- och jag vet ju det men ändå...

Nåja, idag var det alltså första gången hos ny tandläkare. Riktigt bra var hon. Lugn och hade respekt för min rädsla. Vuxen som man är, är jag ändå faktiskt rädd. Så vet ni det. Bäst hade det förstås varit om det inte funnits några hål. Men nu hade jag på känn att det nog fanns ett eller två. Och det stämde-tyvärr. Dessutom hade en hyfsat ny lagning spruckit så den måste fixas....innan tanden tar skada. Ni kan säkert räkna ut att det inte blir sådär jättebilligt, det är vansinnigt vad dyrt det är att gå till tandläkaren!! (om man "klantat" sig och behöver fixa saker...)

Nå- så två besök är nu inbokade. Plus någon superduper flourlösning att skölja med. Mina tänder har aldrig varit särskilt bra- hur jag än borstar...så jag ska testa om det här fungerar bättre än de flourtabletter jag annars knaprar.

Det två besöken innebär dock en viss återhållsamhet när det gäller andra grejer. Men det ska nog gå, jag tycker jag har införskaffat det jag behöver för hösten. (Det är väl skomakarbesöket med de nya skorna som ska fixas då- men det lär inte bli hutlöst dyrt) Det som verkligen får blir en julklappsönskning är då en enklare kamera. Så jag kan fota lite bilder till bloggen...är väldigt trist som det är nu...


Idag var jag annars lika mörk som natten, fast med världens mest färgglada halsduk runt halsen. Tillsammans med min Oililyväska var det kanske lite väl mycket, men vad tusan- vad gör det om 100 år? Fast nästa gång jag använder den härliga färgklicken tar jag kanske en annan väska till jobbet ändå....

Nu ska jag svepa min jättekopp med hett te, lite trött i halsen är jag efter första jobbdagen. Det var inte fullt kaos när jag kom, bara lite... Måndagen hade visst gått bra, men då var min fina chef där och hjälpte till, men igår var det visst en vikarie själv. Inte så där värst mycket info om dagen till mig, inte sådär värst städat heller...papper över hela mitt skrivbord, osuddat på tavlan...lite allmänt rörigt alltså. Men det värmer att det är så många som vill krama en när man kommer tillbaka. Som är glada. Och min speciella elev- den som har lite extra svårigheter- vad får jag- jo, en lapp där det står att jag är bäst och att xxx älskar mig.....Den ska jag spara- och ta fram när de där lite jobbigare dagarna kommer...

Så- urjobbiga är de- men det finns lite gött också i dem. Det gör att man behåller hoppet om dem. Och det var ju ändå skönt att chefen kom och sa att det märks skillnad att jag var tillbaka, att de lyssnar mer och är tystare.....(vore inte kul om det inte var så...)

 Nu har jag babblat sönder er.

Dagens uppsats är slut.

Ha det så gott!