Är det normalt att vara ångestladdat orolig?

Rädd. Nervös. Orolig. Seriöst orolig med magångest. Är det okej?

Det är tänkt att jag ska börja plugga igen. Något jag inte hade tänkt mig, eftersom jag tyckte, när jag pluggat klart lärarutbildningen, att jag inte ville plugga på länge: jag ville jobba! Och det vill jag fortfarande.

Men med de där nya (förbannade) lärarlegitimationerna (och arbetsgivare som inte kan anpassa efter människor...) så känner jag själv att jag nog vill ha lite  fler ämnen än de jag har. (Jag har full behörighet i bl.a. matematik, svenska och engelska). Inte för att jag egentligen brinner för de nya eller egentligen tror på det där att man "ska undervisa i alla ämnen på sitt stadie".(Vem brinner för alla ämnen? Något som jag tycker är nödvändigt egentligen för att få bra resultat. Att kursen handlar mycket om didaktik är också intressant. Jag har mer än 10 års erfarenhet av att undervisa, även i de ämnen jag formellt saknar behörighet i...men behöver alltså ändå få högskolepoäng på det....) Utan för att stå mig i konkurransen. Hur får man annars nytt jobb liksom? Om man inte vill vara kvar på sin nuvarande arbetsplats hela livet?

(Att de sa på utbildningen att vi ändå skulle få behörighet i de ämnen vi inte läste,  på 1-3, det har försvunnit....och i sak anser jag att de har rätt, såklart man ska vara utbildad i de ämnen man undervisar i.. men erfarenhet borde spela roll och att arbetsgivare anpassar så att man har reell möjlighet att klara av att plugga samtidigt som man ska jobba)

No och teknik är alltid efterfrågat. Så jag har tänkt läsa det. Men jag får ont i magen av det. Jag fattar liksom inte hur det ska fungerar rent praktiskt?! Jobba som vanligt (glöm att du får nedsättning i tjänst för studier), med alla uppgifter som hör till (bara det tar ju mer än normal arbetstid), läsa högskolestudier med uppgifter och tentamen...och så har jobbet bestämt sig för att vi ska gå någon förbannad jävla kurs på 10ggr med läxor etc PÅ JOBBET! (vet att jag skriker här men det är så det känns!). Hur tänkte man här? Den infon fanns inte när de uppmanade oss att söka kurser för att utöka behörigheten i olika ämnen...

Så nu sitter jag här och har ångest. Är orolig. Hur tusan ska jag lösa detta? Utan att familjen, jag och allt brakar ihop?! Någon som har några tips?

Min första tanke är att försöka förhandla bort jobb-kursen. Den ger ju inget i meritlistan. Men poppis lär det inte vara. Men jag antar att jag måste ta den diskussionen. Hur ska det annars gå? Jag menar, dygnet har 24 timmar, inte fler!

Kram, från en bekymrad....