Otacksamma jag? Men det går väl över.

Avslutning i dag. I bästa sommarväder: svag bris och strålande sol från knallblå himmel! Barnen sjöng vackert och alla var glada. Precis som det ska vara!

Sommarlotteri för personalen och jag vann för andra året i rad- har aldrig hänt förr-men den turen kan gärna få hålla i sig!

Otacksamheten då?
Jo, maken och jag fyllde jämt förra året och fick i present av hans föräldrar att åka på en resa med dem och makens bror och fru.  Wow- vilken fin present! Var? Ja, någonstans där det finns sol och värme, det är allt vi vet. Resan var tänkt att vara på sportlovet nästa år, men efter ett tag så meddelade brodern att de inte ville åka då, de kunde inte  lämna dottern en vecka hos mormor/morfar (skulle bli för jobbigt för dem)och kunde inte tänka sig att låta dottern vara några dagar på fritids.... Maken ställde upp på min sida och hävdade att det kanske inte var så kul med någon annan vecka för mig eftersom jag inte kan ta semester, utan måste ta tjänstledigt utan lön, och i praktiken förlora pengar på en present.... 

Vi hörde inget mera men plötsligt  får jag ett sms från maken där han undrar om jag kan vara ledig 2 veckor kring höstlovet (höstlovet är inget lov för oss utan bara för eleverna, men det visste inte svärfar och hade därför tänkt att det skulle passa bra, och det var ju omtänksamt tänkt)....och plötsligt har maken också svängt- tycker att "det kanske är viktigast att tänka på att vi får åka och att det blir av osv osv". Och försöker ge mig någon sorts dåligt samvete för att jag tycker att det är fel att resan/presenten ska kosta mig mycket mer än för de andra...

Det känns konstigt- protesterar jag så blir jag "bad guy" som förstör och "inte vill prioritera och åka"- söker jag ledigt och om jag nu får det så kommer det alltså att kosta mig ca 900kr om dagen....10 dagar = 9000kr! Dessutom vet jag inte heller om mina föräldrar kan vara barnvakter då. Vi hade ju bestämt sportlovet med dem.

Jag är väl tråkig och trist då, men jag förstår inte varför det inte går att åka på sportlovet? Eller sommarlovet för den delen?  Alla kan få ledigt då och ingen blir utan lön....

Känner mig som förstöraren bara för att jag har ett jobb som gör det bökigt att åka...

Och ja, jag vill åka på resan! Ska bli jättekul att åka bort, utan barnen.  Och det kommer väl att kännas bra, sedan, men just nu känns det bara skit rent utsagt. Japp, otacksam är jag väl då. Men hade väl önskat någonstans att alla de som har möjlighet att ta semester "när de vill" skulle kunna tänka sig att åka då när jag som inte kan välja har ledigt....Visst kan jag ta några dagar innan eller efter om det behövs för att få ihop det. Jag kan jämka. Men just nu känns det som om jag är den enda som ska göra det. Och lite ledsen på maken är jag allt. Trodde han om någon förstod.

Sitter och funderar på om jag ska publicera detta. Det låter så otacksamt. Men jag är glad och tacksam för presenten, men det är väl det som sagt, att jag hade hoppats på mer, jag vet inte?, förståelse för hur mitt jobb fungerar?

Vad tycker ni? Tänker jag helt galet här? Är jag alldeles för ego? Hur skulle ni göra? Vill ju inte vara den tråkiga....

Kram, från neg-nisse, (det känns säkert bättre sen, men det kom så plötsligt den här svängningen...och ja, det känns underbart med en resa mitt i mörka hösten- underbart! Måste bara hitta hem i tanken.)