Skulle in och skriva om mitt tröstköp....

...men klickade mig vidare in på en blogg jag läser och därifrån vidare till nya bloggar, krönikor, åsikter och världsdelar.

Vad tog min uppmärksamhet?

Jo, en diskussion kring lärarrollen. Vad vi gör. Varför vi har så oförtjänt dåligt rykte. För det har vi!

Jag jobbar sjukt många timmar varje vecka. Har inte ens vågat räkna vissa veckor. Hela tiden poppar det upp "jamen jag provar att göra så!" eller "Hur 17 ska jag agera på det där...." och planering. Oftast hemma eftersom tiden i skolan går åt till möten, mail, efterplock, konflikthantering...ja, ni vet allt det där som man inte vill lägga massa tid på men som måste göras. Planeringen hamnar längre ned på listan, trots att den borde vara först.  Jag läser forskningsrapporter och funderar vidare. Får idéer. Vill ändra. Prova på. Men det kräver tid och  hårt arbete. Hårt arbete är jag van vid. Det är vi alla. Men tiden. Den eviga tiden! Hur ska man kunna förändra sin undervisning om man aldrig har tid att planera om den på "det nya sätt man vill pröva"?

T.ex. alla dessa sk. "lyft".(som för mig känns förnedrande. Inte för att de i sak är dåliga utan för att de insinuerar att jag är dålig. Att vi alla är dåliga. Det är vi INTE!). Om du ägnar massa tid åt att ha kollegiala pedagogiska diskussioner i t.ex. matematik. Du ägnar tid (som du inte har) åt inläsning av texter. Du ska testa nytt och reflektera. Men när satsningen är slut så ska du genast in i NÄSTA "lyft". Vem kan ändra allt hela tiden? Jag får ångest av att känna att 3-4 år framåt så är all min kompetensutveckling styrd av någon annan än jag själv. Och att det jag börjar med kan jag inte fortsätta med för då ska jag fokusera på nästa!!

Gnällig? Ja kanske lite idag. Men är så less. Om du är lågstadielärare och undervisar i alla ämnen så hamnar du by default på alla "lyft". NT-lyft, Matte-lyft, läslyft.....örk. Ibland önskar jag att jag kunde ta bort några ämnen så jag fick fokusera på dem och slippa "lyftas" i allt.

Jag kommer att gilla lyften när jag är i dem. Hata dem också. Men kan jag inte få fortsätta utvecklas innan jag ska in i nästa?

Just nu får jag som sagt ångest av att känna mig inlåst i lyften. Och jag blir arg, ledsen och kränkt av att det är så självklart att alla ska gå alla lyft. Vi är ju så jävla dåliga!

Men NEJ. Jag är inte dålig.

Jag är bra på mitt jobb. Jag är till och med riktigt förbannat bra. Jag vill ha kompetensutveckling men inte tvingat som korvstoppning och inte på det kränkande sätt som det sker nu.  Det är nästan omöjligt att säga att man är lärare idag. Och att man är bra och stolt över det. För direkt får du kommentarer om Pisa, betyg, tidningsartiklar you name it. Eller någon förbenad politikers utspel. Jag vill utvecklas. Jag vill förbättra. Men utan att brinna upp.

Jag är lärare. Jag är människa. Jag är medmänniska. Jag är stolt. Jag är förbannat bra på det jag gör.

Sluta behandla mig som en maskin.