lördag 11 december 2010

När man hamnar på oväntade ställen.

 Jag gick in på bloggen:
Livet efter Astrid

Jag vet att jag är känslig. Men detta, fy, inga ord är tillräckliga och allt annat känns fjuttigt och oviktigt.
Jag tackar Gud för att jag har tre levande barn. Och jag sörjer med alla er som inte har det. Att ni orkar. Jag tror att jag skulle dö själv.

Alla mina tankar till er.

1 kommentar:

  1. Man måste vara av sten för att inte påverkas av denna blogg och andra som berör förlusten av barn- Jag är också oerhört tacksam för att min familj är frisk!
    Kramis

    SvaraRadera