De nada-no more

Det pågår en ganska så intressant diskussion just nu på bloggarna, har faktiskt avhållit mig från att kommentera då jag känner att det jag tycker redan sagts på många bra sätt.

En del säger sig vilja byta namn på bloggarna. Ja, gör det om det känns fel. Borde jag byta namn? Är Forbid Me Not något uttryck som Odd Molly har ensamrätt på- eller något av de andra speciella små orden som står i plaggen? NEJ. Jag råkade se att det stod Forbid Me Not i ett av mina plagg. Jag tyckte, som jag tolkade det, att det var lysande- "Förbjud mig inte" (direktöversatt). Tolkning av uttrycken är ju högst personliga- det är förmodligen därför de står där...

Jag är också trött på att man ska behöva skämmas för att man älskar mode och kläder, att jag numera hellre köper kvalitetskor och väskor i skinn, som jag hoppas ska hålla i många år,  än köper en syntetväska som blir ful i första vinterkylan. Eller skor som jag får ont i fötterna av gjorda i hemska plastvarianter. Jag var trött på att köpa kläder som sommaren efter såg förfärliga ut. Som efter tvättarna blev tristare och tristare. Hittade Odd Molly. Och ja, kvaliteten borde vara mycket bättre, men det är som någon annan sa, Äppelträdet?, att detta gäller inte enbart OM- jag har synat sömmar i både Branting, Hunky Dory, osv osv. Det är lika illa där! Jag syr mycket själv och ser mycket vad som är svårt att få till, ser fula sömmar, ser sneda skärningar, usel kvalitet på trådarna och blixtlås. Efter ett tag börjar man också känna skillnad på kvalitet i tyg och tyg. Vissa av OM´s plagg har skitkvalitetstyg och trådar/sömmar. Vissa har det definitivt inte.

Jag stör mig också på att produktbilder inte överensstämmer med verkligheten. Men det är ju eg. återförsäljarnas val att använda produktbilder istället för egna bilder på plaggen? Och det är vårt val att beställa plagg som inte kommit ännu, utifrån en produktbild. Ursprungstanken med produktbilderna är väl inte att vi konsumenter ska ha så stor användning för dem som vi numera har. Därmed inte sagt att de nu vet att de används och då inte borde släppa bilder som är felaktiga.

Ang. inbjudan till diverse tillställningar etc, så visst vore det trevligt. Men är det sådant som ska förbehållas de "stora" bloggarna? Är de viktigare än andra? Är det en gräddfil? En mindre blogg med sin bloggägare kanske köper fler plagg än en stor- och är då en viktigare kund eller hur?- och hur ska OM veta hur det förhåller sig?
Och visst ska OM svara på mail, blir också sur att det tar en himla tid, skaffa fler till kundservice om det nu inte hinns med, men är det så att de på HK ska ha stenkoll på om de som mailar har blogg?? Eller ska man ange det och sedan förvänta sig att få förtur på sina mail? Snabbare svar än "vanliga dödliga"? Jag vill då inte ha någon sorts gräddfil där. Visst det vore trevligt, men känns inte rätt. Jag är väl inte förmer än andra bara för att jag bloggar om bl.a Odd Molly?

Rubriken i dagens inlägg refererar till det faktum att jag när jag kolla in min garderob och min tvättstuga inser att jag inte behöver någonting mer. Allt jag köper är eller skulle vara okynnesköp. Och jag är trött på mig själv som på något vis "måste" han något "på väg" för att det ska vara roligt. Jag gillar mycket, men jag vill njuta av det jag har också. På sätt och vis är det ju ett problem att blogga. För även om jag försöker att inte bli påverkad så blir jag ju det- det kan man inte undgå. Alla bloggar är ju som reklampelare- även när vi är negativa - för vi visar upp kläderna irl. Det är guld värt på många sätt att få se kläderna på riktigt, men det skapar också idéer och sug som vi faller för eller inte.

Sedan vet jag att en del av de plagg jag har inte riktigt används av den anledningen att jag tyvärr är lite större  än vad jag vill. Då vill man ibland inte "visa upp" allt. Men idag när jag var nere i tvättstugan ser jag i tvätthögen en kofta jag använt jättemycket i höstas. Men efter jag tvättade den så har den legat- varför?- jo jag har ju annat ! Den blir bortglömd, trots att jag älskar den! Min timeless klänning som jag också verkligen gillar- har jag inte tillräckligt ofta heller i mitt tycke. Helt enkelt sagt- det finns så mycket fint, men jag har redan så mycket fint! Ändock är det svårt att sälja av en del: för det finns ju en anledning till att man köpt något.

Med allt snack här så vill jag säga att jag gillar kläderna på det stora hela för de helt enkelt hittar något som är jag., jag gillar inte priserna, jag gillar inte viss kvalitetsproblematik, jag ogillar att det tar för lång tid för dem att svara på mail, jag ogillar att det klankas på folk för att de har ett visst klädmärke!! Sedan kan jag faktiskt säga att det är hemskt- för jag tror att alla vi som köper ganska mycket Odd Molly på sätt och vis är beroende. Inte så att vi inte kan sluta, men det är nog svårare för en del än vad de skulle erkänna.

Jag vet med mig, att skulle jag sluta blogga om OM, skulle jag sluta titta in hos många bloggar, skulle jag sluta följa ev. släpp och skulle jag sluta spana in webshopparna så skulle jag förmodligen handla mindre. För då ser jag mindre. Och kanske är det det jag ska ägna mig åt en stund. Inte sluta blogga. Inte sluta läsa bloggar. Men backa lite. För min garderob är full. Jag behöver inte speciellt mycket kläder, vare sig från OM eller något annat märke. Det handlar inte om att "gå över till något annat märke". Jag måste inse helt enkelt att jag har så det räcker!

Ett vansinnigt förvirrat inlägg. Om någon förstår vad jag försöker säga så är det nog positivt.

Det jag är verkligt säker på är: att man ska alltid försöka vara sig själv!

Kram på er allihopa!