Sköna maj välkommen sa någon....eller när tar eländet slut??

Jag älskar våren. Jag älskar syrener och liljekonvaljer. Jag älskar att höra koltrasten sjunga på kvällarna. Jag älskar solen och "då- och- då- värmen". Jag borde alltså fullkomligt älska månaden maj...Men just nu vill jag bara att den ska ta slut fort- och att dagarna fram till semester ska rusa fram. Jag är nämligen så trött. Så det värker i kroppen. Vill inget mera- alls.  Är så in i märgen trött att jag helst av allt skulle vilja ha en vecka helt solokvist- utan någon. Bara vara helt själv och göra bara det jag vill.

Jag kan drömma mig bort när jag ser dessa ....

Idag har jag köpt tråksaker. Ni vet, strumpor och underkläder och sånt där. Inget kul alls. Men nödvändigt då och då.

Sprang förbi affären innan jag rusade till dagis som hade tidigare stängning idag. Igår hade jag min utställning så då kom jag inte hem förrän sent. Imorgon är det-??- torsdag, då är det fullt ös hela dagen och sedan möte och sedan "friskvård" (I mitt fall skulle friskvård vara att få gå hem tidigare istället...)...sedan till posten....sedan till barnens skola som har öppet hus. Innan lördag måste kalaspresenter fixas till två kalas. I övermorgon är mannen på jobbfest och sonen ska sova över hos kompis. På lördagen och söndagen är kalasen, så på fredagen m å s t e presenterna fixas, enligt dottern önskar sig den ena en rosa dinosaurie- var hittar man det??  Allt är egentligen kul men lite väl koncentrerat.

Hur gör ni för att få saker och ting att gå ihop, utan att ni själva eller maken går i bitar? Nyfiken...

Kram, nu ska jag fundera på om jag skulle hinna sy en t-shirt med en rosa dino på....som present? Det lär väl få bli nattetid i så fall....