Om en stund ska jag rusa iväg till frisören. Hoppas hon är på G. Jag ska se vad hon kan föreslå för frisyrer. Jag litar på henne och hon är bra men det är ju alltid det där med en mellantid, innan det blir som det ska. Och jag ska stå och ta emot nya telingar och vill inte se vildvuxen och ovårdad ut.
Idag är det rena höstkänslan, kallt och blåsigt och blött. Brrr! 3/4tights i marinblått, joy underklänning i offwhite och cheque tunic i blått = perfekt. För utomhusvistelse behövs dock mer: biketten eller kofta och scarf (det blåååser!). Till detta mina sprillans nya, och därmed skrikvita, converse. Hittade dem på rea och ja, någon gång måste de ju skina vitt. Även om jag funderat på att skita ner dem manuellt innan. Gillar inte riktigt sådär sprillans nytt vitt på skor. Tycker det bara lyser i ögonen! (hm, ska nog inte ha vita stövlar med andra ord- så var den färgen bortsorterad!)
Men till något annat- helt seriöst- vad kan man göra på arbetsmarknaden med en lärarutbildning och extra engelska f ö r u t o m att arbeta som lärare? Var vänder man sig om man vill diskutera sådant här? Liksom få hjälp med att få tips på jobb som kan tänkas behöva den typen av kompetens? (van att leda, van att jobba under extrem hög press, van att aldrig hinna klart,....osv). Ibland drömmer jag om att starta eget, ihop med någon, ett kafe (dumt, jag vet)? En affär? En webshop? (som säljer vad?) Jag är ju van vid att jobba sisådär 50-60 timmar i veckan så det kan ju inte bli värre? Framförallt vill jag må bra, kunna styra mer över min tid och få LÖN för mödan. (skolan som arbetsplats blir mer och mer kontrollerande och tidsstyrd, tvärtemot övriga samhället....börjar verkligen tröttna, t.ex .kan vem som helst, anonymt!, anmäla en lärare om de tycker att den gör fel. Kul. Då vet man vad alla dessa halvgalna föräldrar etc kommer att hota-syssla med...Det känns extra kul när man oftast kanske inte hinner med att vara så perfekt för att man inte får tid till det- har för många arbetsuppgifter utanför det viktigaste...Jag vet att läkare har det tufft också...men ibland känns det som om det vore bättre, folk uppskattar iaf liv och att få hjälp...snarare än att sitta och kräva hos oss och sedan inte vilja göra ett skit för att hjälpa sina barn. Ibland drömmer jag om att börja på ett dagis. Oh, så skönt. Men det lär man väl behöva utbilda sig till igen då. Blä.
Kram- nu ska jag inte dränka er mer i mina negativismer- utan rusa till buss och tåg för att träffa min kära frisör.
Och ursäkta avsaknaden av bilder...jag har fortfarande inte hittat den förbenade laddaren!
Åh, det är jobbigt att läsa ditt inlägg, speciellt med tanke på att jag förstår hur det känns. Jag är en termin från att ta gymnasieexamen i engelska och svenska och gillar inte alls allt jag hör och ser just nu om skolan. Det enda som leder mig framåt är tanken på MÖTET varje dag med barnen/ungdomarna. Resten vet jag knappt hur jag ska mäkta med. Och ja, vad ska man annars syssla med? Svårt också att överge ett yrke som det faktiskt tar SEX år att utbilda sig till (om du väljer svenska och läser kombinationsutbildningen). Och sedan lönen... SUCK.
SvaraRaderaMen förskola borde du väl kunna få jobb på utan att gå en ny utbildning?
Minoo: Inte vill jag egentligen avskräcka dig: det finns absolut fantastiska tillfällen och dagar! Det är just mötet med barnen! Och jag lovar dig, de barn du kommer att minnas mest är INTE de skötsamma utan de som du har stridit med och för! Men när man är mitt i det är det inte alltid så lätt att tänka så.
SvaraRaderaDu kommer att mäkta med, och trösta dig med att du förmodligen åtminstone slipper föräldrarna eftersom du ska bli gymnasielärare.
Jag förstår om en del baxnar när man säger så om föräldrar- men ni anar inte vad det finns för typer därute...och som har en sådan sne inställning till vad en lärare gör...
Jag kan ibland nästan börja gråta när jag ser diskussionsinlägg till artiklar om lärare och hur tufft vi har det, när folk tror vi arbetar 17 timmar i veckan och går hem och jäser..när de tycker att vi borde bli bättre innan vi ska kräva lön... Varför tror de att det går sämre för svenska barn och ungdomar? Ja, det är då INTE enbart lärares fel, utan vad vi sätts att göra istället för det vi är bäst på! Det absolut största felet ligger där och i att ha hand om för många barn på den nivån....Om de skriftliga omdömena försvann och ersattes av ENBART betyg och så kan man kommentera hur och vad och varför på samtal, gudars vad skönt det skulle vara! Och om vi fick lite mer befogenheter- tänk att föräldrar kan vägra utredningar, etc men ändå krävs det att vi ska lösa problemet....åtgärdsprogram etc när det inte går att göra något- för det saknas pengar och annat....Vem är det som lider? BARNET. Och den stackars lärare som ska försöka få ihop det.
Kram!
Jobb inom administration, företag med kontakter mot utlandet eller där man behöver språkkunskaper, organisationsförmåga lär du ju ha misstänker jag och sådant är ju också bra inom administrativa yrken där mycket ska koordineras. Jag funderade ett tag på att utbilda mig till lärare i engelska och svenska eller spanska men någonstans längs vägen blev det översättning jag föll för och nu jobbar jag både med översättning och som administrativ assistent (hanterar en massa dokument och planerar och skriver på möten bland annat). Tror att med din breda utbildning så har du absolut en stor chans på marknaden inom framförallt administrativa yrken, om det intresserar dig :) Förskolelärare borde du väl ha tillräcklig utbildning för, eller är den utbildningen mycket annorlunda mot den lärarutbildning du redan har? Inte lätt det där med jobb och när man väl börjar fundera i andra banor... jag älskar mitt jobb men skulle vilja byta arbetsplats, det är mitt dilemma just nu :)
SvaraRaderakram