Denna evinnerliga...

...förbenade trötthet!! Rösten balanserar också på en skör tråd...minsta lilla höjning så raspar det och bränner i halsen...och jag är inte ens förkyld...ja, alltså inte mer än vad man konstant är om man jobbar med barn i närheten och har småbarn/yngre barn själv....

I morse trodde jag det var något seriöst skämt av dum äkta hälft när klockan ringde...men han var totalt oskyldig och sov hårdare än jag....Alltså blir det tidigt i säng idag. Sista elev-arbetsdagen imorgon, på fredag har vi studiedag...eller som det ibland numera även sägs: planeringsdag...Oroar mig lite det där uttrycket...Vad ända in i glödheta tror de att vi försöker hinna med övriga dagar?! Nå, vi ska ägna dagen åt ÅP (åtgärdsprogram) och Pedagogiska kartläggningar- igen. Uppfräschning inför stundande samtal....haha...jättekul. Resten av dagens ska ägnas åt det nya fashionabla PP...Pedagogiska Planeringar. Fast det borde heta P. För är inte alla våra planeringar pedagogiska? I mitt stilla sinne tycker jag att man förstör lite av det hela när man bestämmer en mall som allt ska skrivas efter, som om lärarna på 70-talet skrev sådant, när vi ännu låg i topp i PISA och whatever. Tror liksom inte att haken hänger på oss lärare i så stor utsträckning som det ibland låter....

Vi är viktiga- ja. Vi kan göra skillnad- på gott och ont-ja. Men utan resurser kan vi inte trolla!! Många många nya arbetsuppgifter har pålagts utan att annat har tagits bort. Vi hinner helt enkelt inte med det viktigaste- undervisningen! Dessutom så, ursäkta mig, är det oerhört fler barn som är betydligt mer arroganta i yngre åldrar, aldrig har fått höra en bok läsas högt, har föräldrar som gör allt annat än bryr sig om sina barns framtid osv osv. Dessa fanns naturligtvis förr också. Men då var det inte femhundra ÅP som ska skrivas och skolan som skulle fixa- utan då blev det Soc eller så bara la man det i föräldrarnas knä. Jag vidhåller att uppfostran är förälders uppgift.  Om jag slapp ta hand om barn som inte kan lyssna, inte respekterar vare sig vuxna eller andra barn, säger fula ord som inte ens du kan drömma om, visar ett så inbitet ointresse för utbildning, ja då skulle det ju vara något lättare. För intresse kan man skapa tillsammans- med föräldrarna! Men om de inte visar hur viktigt det är med en utbildning och att det i dagens Sverige redan börjar i ettan- man kan inte slöa sig igenom lågstadiet längre kraven är höga- , inte i sjuan....kommer deras barn inte att ha en förebild eller en drivkraft bakom sig, och ha det svårare att lyckas.

Mest av allt stör jag mig dock på detta resursproblem. Mer pengar löser inte allt. Men som det är nu är det löjligt. Fixa du en skollag, men vad hjälper det om den inte efterlevs av huvudmännen? Om de inte straffas för att de inte gör det de ska- utan istället skyller på gräsrötterna? Återigen- vi kan inte trolla!

Nu har jag gnällt färdigt. Och kan erkänna att jag förbokat den här (gillar ju sjalar och halsdukar liksom...):

Kram!