Idag har både högsta chef och ett tv-program hälsat på hos oss på jobbet. Lustigt nog tog inte vår chef och visade upp våra ettor??! Förstår inte varför...... ;-) Hahaha....Han inser nog vilket kaos som är hos oss nu och bara tanken på att visa upp det för högsta hönset...hahaha...inte så att vi inte gör vårt jobb...utan det är enklare att visa upp lite mer lugna tvåor.....
Fast lite sur kan jag ibland bli. Förra årets lärare vågade testa något nytt. Vi gör det också. Med fler elever. Vi gör det också för första gången. Men vårt "mod" är det ingen som nämner! Eller att jag konstant kämpar för mer interaktiva hjälpmedel och möjligheter till e-läromedel etc. Ibland känns det som om det är bara vissa som jämt får uppmärksamhet...Det irriterar mig oerhört. Tycker inte om att det alltid är samma som lyfts som så "himla" bra..för så är det inte..att det alltid är dessa som är bäst. Utan vi andra gör också en hel del som är bra men som aldrig uppmärksammas. Tror minsann jag ska ta och göra något häftigt och ringa en tidning....Kanske blir jag också "poppis" då....!
Och för er som undrar, nä, det är inte avundsjuka jag pratar om. Utan det sunda förnuftet att vill man lyfta hela sin personalstyrka så kan man inte lyfta fram samma personer som "de bästa, mest underbara, fantastiska" varje gång. Särskilt när det är så att vi övriga gör en himla massa bra som inte uppmärksammas! Det skapar inte lust och att man känner sig uppmärksammad och uppskattad för sitt slit, utan snarare irritation och "varför gör jag det här- det är ändå ingen som ser eller bryr sig!"-känsla.
Kram på er nu, och hoppas att ni har chefer som klarar av att lyfta fler än bara samma personer hela tiden!
Never Ever Give Up
Visst är det lite tröttsamt, det där pratet om att någon skulle vara avundsjuk så fort någon uttrycker något annat? Jag vill inte tro att folk är så avundsjuka av sig. Den där känslan handlar mer om "rättfärdigande", alla människor behöver ju bekräftelse.
SvaraRaderaJag förstår alltså precis hur du menar!
KRAM