Söndag och noll koll

Jag måste nog inse det. Jag brukar alltid ha koll på det mesta, alltid! Men...som det är nu verkar mitt minne har stängt av sig? Gick upp i morse och - vad farao varför går makens klocka en timme tidigare än min? Näähää, är det vintertid nu??! Har gått mig helt förbi kan jag avslöja.

Kanske borde jag döpa om bloggen till en glömsk kvinnas tankar? Jag har också i två dagars tid tänkt att jag ska sätta en bröddeg på kvällen så vi kan njuta av nybakade frallor på morgonen...Tror ni att jag har kommit i håg det...

I någon dröm då, hade jag fått för mig att det skulle vara fint väder idag, döm då om min förvåning när det istället är klassiskt novemberväder ute.... Regn, kallt..lite vind...brrr! Av alla månader på året så har jag lite svårt för just november. Ingen snö som lyser upp i mörkret och ruggigt och kallt. Tycker nog att man borde slippa börja jobba så tidigt i november, ingen borde få börja innan solen har börjat gå upp... För farao visst är det öken när det är mörkt när man går upp och mörkt när man går hem...vart tog dagen vägen undrar man då? (Det var den som pågick medan man jobbade inomhus, så bråttom-bråttom med allt att man inte hunnit titta ut genom fönstret...)

Det här känns plötsligt som ett negativt inlägg. Hm. Då kan jag ju spä på lite? Känns som om jag är inne på förkylning nummer TVÅ inom TVÅ veckor också.

I veckan har jag faktiskt hunnit sy lite! Så underbart, om det inte varit under viss tidspress och att jag varit så trött när jag väl börjat...men det är ju mitt eget fel. Yngsta telingen, dottern, har haft färgvecka på dagis och de skulle vara klädda i åtminstone något plagg i den färgen som var dagens. Och eftersom dotra mi har växt så mycket har blivit för kort..så var urvalet av färger lite begränsat i garderoben. Så gröna och blå kläder blev lite klurigt. Mamman här satte sig då och sydde ljusgrön tunika med mörkgröna fordon på och en blå tunika med vita flodhästar på. Tror nog den ljusgröna tunikan var mest populär. Förmodligen beroende på att den var något gladare i färgställningen och att den var i mjukaste velour...

Bakgrunden är väl inte så vacker och klädena ligger egentligen i tvättkorgen...därav skrynkel och dylikt..

Sedan har jag ju sytt ett litet skyddsfodral till min Tab. Alla vik-upp-fodral som passar Galaxyn är slut hos leverantör. Och det jag skaffade från Lap-topskydd var inte så fint som jag hoppats. Färgerna på fjärilarna var inte så klara som jag hoppades. Det svart-vita är nog finare. Så vad gör man då- syr ett eget så man kan använda plattan  (läs: ta med sig den i en väska!).

Framsida

Baksida

Inuti är den fodrad med svart fleece och stängs med kardborrreband. Så här efteråt har jag kommit på några produktutvecklingar...om jag syr ett till så ska jag tillföra dessa. Men det här fyller sin funktion och är inget trist fodral som "alla" har. Utan bara MITT.

Kram- nu ska jag göra en äppelpaj, vika tvätt och fålla upp byxor (det tråkigaste jag vet).

Den här kan man lyssna på också...

Så sant...Nothing lasts forever!