Nu är det dags igen...

Efter att ha varit lite ledig nu då eleverna har höstlov (för de som inte vet så jobbar vi lärare faktiskt en del av veckan. Jag som är deltidare har efter många om och men fått ok på att få en extra dag ledigt...så jag har varit ledig ons-sön) så är det dags att dra igång växeln igen. Får lite ångestkänsla faktiskt. Vet att det är en tuff period som väntar...skriftliga omdömen som ska skrivas, första gången med den nya klassen och det är alltid lite knivigare än när man haft dem ett tag, och samtal som ska genomföras. Och så en massa "nytt" i form av "pedagogiska planeringar" (läs: tidsätande arbete som ska göras trots att inget annat tagits bort. Som allt annat med andra ord....), ibland undrar jag vad f-o det är jag gjort förut då? Opedagogiska planeringar??! Men de var enklare, måste inte följa en förbenad mall....Usch tycker att det här "nya" faktiskt kväver en hel del av den energi och lust man har att lära ut...Är mer av en pappersvändande, dokumentillverkande, administratör än en person som lär ut...känns det som ibland. Dålig dagar.

Veckan har jag tillbringat på "landet", ätit gott, åkt skridskor (!), gått på loppisar och haft mycket liten, obefintlig, möjlighet att arbeta via internet = avkoppling. Och så har jag plockat en massa trattkantareller: jättestora var de!

Men stressnivån höjdes för varje kilometer vi kom närmare hem när vi var på väg hemåt...inte bra....Så dumt av mig, men kan inte hejda det! Och gissa vad jag gjort ikväll? JO, jobbat såklart! Fixat en läxa, presenterat alla tider för utvecklingssamtal och insett att jag ska lämna barnen i tre dagar då maken är bortrest (= tidigare dagar, mer stress....)så jag måste upp tidigare imorgon... Insett att jag måste ägna de närmaste tre kvällarna åt dessa förbenade omdömen om jag ska hinna med dem...

Sorry för lite lätt trist inlägg, men så ser det ut just nu.

KRAM på er!