Älskads smärta

Är det värsta jag vet. När man inte kan prata med dem. Inte heller hjälpa dem. Då skär det i hjärtat och jag vill bara fly till någon magisk doktor som kan hjälpa dem.

Min dotter, 5 år, har något konstigt som hon haft det senaste året. Och vi dumma föräldrar vi har inget gjort. Eller ja, det är inte så lätt att göra något när det bara händer sporadiskt. Inget som gör att vi förstår varför det händer så vi kan undvika det. Har man tre barn så är det också lätt hänt att man tänker "jaha, konstigt att det bara försvann- borde nog kolla upp det där..." och så går tiden fort och så är man där igen, några veckor ,eller till och med en månad senare...

Tillbringade nämligen 40 minuter i natt med hysteriskt skrikande dotter. Som vred sig som en orm i sängen eller famnen - av smärta. Tillsist kände jag att jag börjar snart själv gråta...för jag kan inte hjälpa henne... :-(  . Hon skriker att det kliar, i snippan, och vi har googlat, vi har tittat...ingen mask eller sådant. Normalt när det här har hänt, så har hon inte skrikit så länge och har varit helt normal sedan på morgonen. Nu var hon inte normal, klagade över att det kliade, men skrek åtminstone inte, så jag bestämde att maken fick åka till vårdcentralen. Läkaren där trodde inte att det var svamp, kunde se att det inte var mask. Det togs snabbprov: inga streptokocker, ingen svamp, ingen urinvägsinfektion, ingenting. Nu skulle de odla ordentligt också. Vad det är? Jag vet inte och det gör mig orolig. Inte kan sådan smärta vara normalt?! Hon fick med sig Tavegyl för klådan. Men ska hon behöva äta det hela tiden? Känns inte bra alls. Vad är det för elände hon har? Suck.

Ursäkta- men behövde skriva av mig....

Kram.