Egna änglar och andras djävlar?

Tack för alla kommentarer till förra inlägget. Visst slåss jag för det jag kan, och stöttar. Men vissa strider kan man inte ta som mamma eller pappa, så är det bara. Man kan inte stå där irl på skolgården vareviga dag och kräva att de som säger nej, ska säga ja. Men jag gör det jag kan helt enkelt. Jag kan väl säga att jag verkligen avskyr föräldrar som bara ser änglar i sina barn....Eller som bara skyller allt på ev. barn med diagnos som finns i klassen. Nu säger ingen att min son är en "djävul" men jag är så trött på de där som liksom inte kan se längre än sin egen näsa.

Igår var heller ingen bra dag för honom och idag, än så länge, sådär (mer brukar komma vid läggdags). Har kontaktat skolan eftersom jag delvis anser att hela klassen behöver jobba med det här hur man är mot varandra och kanske mer än bara "skäll och diskussioner"  d.v.s.  mer av gruppstärkande aktiviteter, värdegrundsövningar/lekar  o.s.v.

Här ska det snart stekas pannkakor, insåg dock med min sockerdetox att det får bli något annat till middag för mig. Annars går det faktiskt överraskande bra med detoxen. Då och då  känns suget men det är inte "hela tiden". (Även om jag nog dör om det bjuds på bullar på jobbet....)

Imorgon är det dags för årets Känguruprov (tävling i matematik). Ska blir spännande att se hur det går för mina telingar i år. Vi vann hos oss förra året så det vore ju roligt att vinna igen...(hehe, ja, jag är lite tävlingsinriktad.....) vill att mina ska vinna!

Igår föll jag till föga också och beställde ett visst par kängor. Nu hoppas jag att de passar, vi får se när de kommer.

Skulle skrivit några åtgärdsprogram ikväll men glömde papper på jobbet så det får bli imorgon. Då får jag iof sig mer tid till något annat- kanske kan jag äntligen få sytt något..? Har ju lite fina tyger som ligger och väntar på mig!

Kram!