Ledighet och funderingar kring det här med vänner och vänskap.

Vet inte vad jag ska skriva. Finns både mycket och lite att säga!

Har haft en superskön ledighet där hjärnan faktiskt inte fick spatt förrän i morse och försökte styra in tankarna på jobbet..motade dock Olle i grind så tji fick det!

Ätit gott (hmr, ja får nog ta och börja om lite med detoxen tror jag...host host.), sovit, skruvat möbler, funderat på att slipa och måla (får bli senare), sytt lite mössor och kläder till ungarna. Kanske hinner jag med lite till mig själv också. Sorterat skräp. Varit hos optikern och känt mig som lastgammal. Fick iaf optikern på gott humör... Suttit på altanen i fleece och fikat i solen -det bästa av allt tror jag!

Varit bortbjudna och ska faktiskt på fest i morgon också. Barnvakter är fixade, så vi kan "festa" i lugn och ro(?).

Hållit fingrarna i styr på nätet, men handlat en del irl såsom dörrhandtag, garderobdörrar, hyllor, lådor (Ikea....) m.m. och en del smink och hudvård....Inte riktigt likt mig, men har väl insett att man inte är 30 längre så huden behöver lite (mer) omvårdnad... Jag brukar aldrig sminka mig förutom (ja puder och concealer då till vardags) då det är fest så det var kul att bli lite galen i sminkdelen: sortera ut gammalt hemma och skaffa nytt fräsch i  lagom mängd. Ja, har fastnat för nagellack nu när jag äntligen fattat hur man ska göra för att det ska bli snyggt (för en nybörjare då) och hålla längre vilket ju gör mödan lönt liksom.

Men- så var det det där med att säga mycket eller lite. Jag har suttit och tänkt på ett uttryck som min man ibland använder...

"Man får de vänner man förtjänar" eller "Vänner förtjänar man".

Vad tycker ni egentligen? Jag gillar inte uttrycken alls! Förstår vad de i grunden vill säga men betyder det då att någon som inte har några vänner är en otrevlig, elak, inskränkt typ?! Jag tycker att det är väldigt svårt att lära känna nya människor  idag (förklara mer senare), och har därmed få vänner (så jag är då förmodligen en otrevlig typ ingen vill ha något att göra med...).

För att lära känna människor läs: bli vän med någon, idag är inte lätt! Hur många har tid? Hur många tar sig tid? De allra flesta verkar vara så nöjda med den umgängeskrets de redan har att de inte vill ha fler? Alla har så mycket att göra att det inte hinns med/väljs bort/är inte nödvändigt....Om någon tar sig tid så blir personen fråga ofta en andra klassens vän, dvs ingen som inkluderas utan bara duger ibland. Om den hör av sig själv då förstås...

I dagens samhälle så tror jag att vi snarare skulle behöva tänka lite mer på andra, inte bara på de som man redan känner. Men andra behöver inte alltid betyda att man skänker pengar till Röda korset eller dylikt, utan de som finns runtomkring en....

Och i och med att folk flyttar så mycket oftare nu än förr så känns det också oschysst. Hur får man vänner som man "förtjänar" om man inte redan känner några i den "nya" staden? Om inte också de runtomkring är öppna för ny vänskap?

Kram och ha en bra kväll!