Vad fort tiden går? Tyckte att jag alldeles nyss började jobba igen. Att det alldeles nyss var upprop och...så har det gått flera veckor?!
Måste berätta en lite historia.
I veckan var det skoljogg på barnens skola. Då samlas det in en "springslant" som är frivillig såklart. Alla barnen ville ge en guldtia. Maken och jag är inte särskilt bra på att ha kontanter i plånboken, men vi brukar kunna få ihop det om det kniper. I morgonstressen så visar yngsta dottern, 6½ år, glatt upp sin tia och jag tänker "tur att maken hade gott om guldtior".
På eftermiddagen när jag hämtar dottern är hon lite ledsen.
"Har det hänt något?" undrar jag.
"Ja...nej...jo, jag ville ju ge en tia. Men jag tog den jag fick av tandfén. (ledsen min) Och nu har jag bara 2 kvar. Det kommer att ta jättelång tid att spara till det där prinsesslottet jag vill ha". " Och jag fick den ju av tandfén." " Och man kan inte få tillbaks den". säger dottern.
"Men- tog du en egen tia i morse? Jag trodde du fick en av pappa?"
"Nej, jag tog en av dem jag fick av tandfén. Från min spargris".
"Men gumman, du skulle ju fått en guldtia av oss att ge. Inte behövde du ta av dina egna pengar. Men vet du vad, jag fixar fram en ny guldtia till dig."
"Ja...fast det är ju inte den som kom från tandfén..."
Gulllungen! Ville så gärna skänka en slant så hon tog en ur egna spargrisen! Hon har bara tappat tre tänder och det nyligen, så tandfén är en viktig person. Dessutom är hon inte tillräckligt gammal för att ha veckopeng heller. Vi har satt vår gräns för det till när man börjar ettan...
Älskade unge.
Va gulligt! Vår 6-åring har bara tappat 2 tänder och tandfen är viktig även här hemma också :-)
SvaraRadera