Ilska och sorg i hjärtat.

Ilska. För att jag får kämpa och slåss för min mellanson. Med näbbar och klor. Han går i en klass där klimatet är allt annat än ok. Fula ord som man baxnar när man får höra, ett sätt mot andra barn och vuxna så man gapar. (hela klassen alltså). Min lille kille är lite blåögd och vill så gärna ha kompisar så han gör en del som han inte borde, för att verka cool och duga i kompisars ögon. Mentaliteten i klassen är inte att man ska följa regler.

Nu har vi sagt ifrån. Varje dag kommer han hem och berättar om saker som de andra sagt. Elaka saker. Kränkande. Sårande. Och de andra ljuger om vad han skulle ha gjort. De retar honom för hans längd, för hans kläder osv. Hittar på sådant som han inte gjort. De kallar honom för taskiga saker.

Inte tror jag att min son är en ängel. Inte alls. Men han gör inte allt. Han gör också många dumheter. Det vet jag. Och vi pratar och diskuterar hemma om vad som är rätt och fel. Vad man får göra och inte göra.

Men han blir utsatt.

Och inget händer. Nu har jag precis suttit och skrivit ett mail till en person på skolan som min son litar på och bett x att prata med honom. Vi har suttit i möte med biträdande rektor. (Själva rektorn kan man inte träffa, hon kommer inte på "sådant". Inte svarar hon på mail heller....)

Ska man behöva ha sina dagar så om man är 9 år?
Ska en grupp barn få bete sig hur som helst? Språkbruk och respekten?

Tilläggas ska väl att föräldrarna till de andra barnen i klassen inte riktigt är vad jag kallar för föräldrar. "Inte gör mitt barn så" ..." Det är ju den där andra som är så dum".

Blir så himla ARG! Och ledsen. Hur är det att behöva gå till skolan när man har det så? Kan inte vara kul.

Men nu ska jag lugna mig. Krama om min son och säga att han är världsbäst.

Kram.