Gnista efterlyses och ja, jag är nervös.

Tog välbehövlig paus från bloggen. Och jobbet.

Jobbet har ju börjat igen, även om jag faktiskt ska erkänna att jag letar efter den där gnistan? Den där jag alltid haft? Är lite orolig för jag känner den inte. Känner mest en hopplöshet och en önskan om att bara få vara ifred. Är nog fortfarande lite slutkörd? Ska försöka att ta det lugnt och inte jobba mer än vad jag måste. Gnistan kommer nog.

Snart är det dessutom dags för resa och jag ska erkänna att jag är jättenervös för den också...Är ingen resvan människa och absolut ingen skogsmulle (inget negativt med skogsmullar!). Känner mig osäker och att jag inte har kontroll. Jag som gillar att ha kontroll.....hmhm. Resan känns för schemalagd och för mycket "upptäcksresandetid" och noll strand/slappartid. (Menar det: noll strandtid). Känns som om jag ska packa en väska med saker som inte är "jag" alls. Kläder som jag aldrig kommer att använda igen? Är ingen byxtjej...Är ärligt talat också rädd för att något ska hända. Och att det ska hända barnen något här hemma. Eller att de ska vara sjuka när jag ska åka, då vill jag ju inte åka! Men det går ju inte att inte åka då... Fasen gnällig tant här alltså!

Så tiden går till jobbet. Att bocka av saker- att- göra, från listan inför resan... Försöka peppa mig till att det kommer att bli bra. Leta efter gnistan. Surfar runt om smink och hudvård (inte likt mig). Hittar bokserier på engelska: klick, klick. Bok på resan? Glöm det- begränsat med packning....

Det blir nog bra. Det är bara jag som är så nervös. 
Men under tiden misstänker jag att sminkintresset är ett sätt att fly in i något annat än det som oroar mig. Och böcker fungerar utmärkt till det också. ;-)

Behövde skriva av mig.

Kram!