Dödstrött

Det är 17 söndag. Hur kan man vara dödstrött?!

Har varit seg hela dagen, men cyklat och lämnat och hämtat dotter hos kompis. Fixat middag. Vikt ett ton med ren tvätt (och det finns ändå mer- hur mycket kläder har denna familj?!), dammsugit, suttit och pluggat tillsammans med äldste sonen (som just nu tycker att han inget kan och att proveländet kommer att gå åt det berömda brashållet), grävt i trädgården (herreminje vad ogräs vi har- och det går inte att förstå att det har varit bättre- innan vi hade byggare som körde sönder kantslipers, vräkte grus och något ton med taktegel och jord över rabatterna. Att något överlevt är ett mirakel. En hel sommar utan rensning, då jag och barnen bodde borta då köket fixades...), planterat en del nytt och lagt täckväv. Nu ska det spridas täckbark över så det ser lite finare ut. I den värsta delen tänker jag bara lägga specialväv och så får den ligga där i 2 säsonger (struntar i att det ser sådär ut- orkar inte rensa mer ogräs i vår stenhårda lerjord) och ta dö på eländet.  Sedan har jag nattat alla barnen, planterat morgondagen, funderat på deklarationen, känt mig som en skräpmorsa....

Ja, kanske finns lite skäl till att vara trött?

Nu ska jag ta hand om mig: duscha, maska (camucamu sleeping mask en gång till) och sova.

(Vad maken gjort hela dagen? Han stackaren har ägnat en sisådär 8 timmar åt att lägga klinkersgolv i ett rum. Han har min beundran. Han har ännu inte kommit upp.)

Kram och sov gott!

(Imorgon blir det dag 2 med ögonskuggpennorna.)