Lördag!

Så skönt att bara få sova! Jag sov till kl. 10, utan problem! Har ätit sen frukost och sitter här och begrundar det usla vädret och det faktum att jag måste ut i det med barnen för att följa mellankillen till en kompis....Blä.
Det blir att ta fram vinterjacka och vinterskor igen..och lite till!

Byggare är på plats här och borrar och donar. Är innerligt tacksam för att de inte brakade in kl. 7.00 idag!

Annars observerar jag med visst intresse hur min kropp beter sig. Vad den bara inte fixar..trots att jag mentalt försöker...intressant, och skrämmande. Men nåja, det är härlig lördag och imorgon söndag. SKÖNT.

I dag ska maken och jag ta en tur till Fotografiska muséet här i Stockholm. Ska bli kul att bara få göra något vi två, barnvakt till barnen har ordnats. Jag hoppas att jag orkar med utflykten, får ta det lugnt så det blir njutbart.

KRAM till er alla därute!

Bild från Fotoakuten.se

Dagen efter...

Ja, morgonen kom. Kändes mycket motigt att gå upp...Ångrade mig nästan när jag satt i bilen...men hade det hjälpt att stanna hemma?

Samtalet med  närmsta chef ,innan jag skulle till min "psykolog" som jag träffat ett tag nu, kändes inte helt bra. Kändes mer som om jag fick kritik för saker, än att det var förståelse och hjälp. Hm. Ska jag prata med rektor istället? Eller ska jag rakt av säga att vissa saker som x sa kändes som förtäckt kritik- var det menat som så?

Vad kan man förvänta sig när sådant här händer?! Är helt lost på området.

Hos min psykolog (låter som om jag är ett psykfall- men den här människan började jag träffa före jul eftersom min man krävde att jag skulle göra något åt hur jag hade det...tur det!) pratade jag om vad som hänt. Samtidigt ställde jag frågan- vad krävs för att man ska bli sjukskriven egentligen? Hon svarar: att du säger stopp, att du inte orkar mer! Men om jag inte kan säga det? Om jag inte är en sådan person? Att det känns som fusk att bli sjukskriven- som om man inte klarar av sitt jobb? Om det krävs att jag själv ska BE en läkare om att bli sjukskriven...ja, då kommer jag att dö innan. Någonstans så tror jag att någon måste säga till MIG att det är dags...sjukt kanske? Eller normalt?

Usch, hela den här dagen känns hemsk. Mår inte bra helt enkelt. Ont överallt och känns som om jag ska börja böla hela tiden. Och trött. Fryser.


Ska gå en bloggenad nu, för det brukar göra gott. Ska ta och krypa ihop i soffan med maken ikväll, bara vara. Fika med barnen nu. Hålla ihop mig tills iaf barnen gått och lagt sig..

Har ni orkat hit ska ni ha medalj.

Kram.

Sent...och när det som man fasar för händer.

När man talar om trollen....

Gårdagens tankar gjorde att jag bestämde mig för att försöka prata med min närmaste chef. Det gick inte alls...gissa vad för svar jag fick när jag sa att jag inte orkar längre som det är nu? Att jag behövde prata om situationen.  "Jag har inte tid just nu." Bra va?

Dock blev det tvunget med tid.

För det hände. Det som aldrig hänt mig på jobbet förut. Känns nästintill pinsamt.

En jobbig dag tog slut. Massa strul som påverkade mig och skapade oro i klassen. Och när jag kliver ut ur klassrummet för att kopiera nästa veckas läxa så möter jag en förälder. En förälder som beter sig som ingen människa ska göra. Fy fan, säger jag bara. Många fula ord vill hoppa ur nu. Just då var det droppen som fick bägaren att rinna över. Som tur var gick en kollega precis bakom mig och såg att jag faktiskt...ja, bröt ihop...som tur var hann inte föräldern se det (fast hon/han borde kanske ha gjort det ?) Jag grät....annan kollega hämtar chefen. Vi pratar en stund. Fy farao säger jag bara. Den där känslan av misslyckande. Fast det inte är det, egentligen. Sedan har jag bara överlevt resten, gått hem och varit så trött, så trött.


Fast jag sitter sent här nu. Måste-saker...Önskar att jag inte behövde gå till jobbet imorgon. Vill egentligen inte. Känns som om jag skulle kunna sova i veckor.

Varför är jag så öppen om detta här? Vet inte, kanske ångrar jag mig sedan? Men det här är min lilla ventil. Behöver den.

Vad har jag för glädjeämnen då? Jo, en go make som faktiskt lyssnade bra för en gångs skull. Tre goa barn. Jag älskar er! En finfin kappa som är på väg hit. Och ett hus som nog blir fantastiskt fint- när det är färdigt.

Kram!

A day in hell

Åh, jag vet, man ska inte tänka så. Men herrejisses, vilken dag....

Allt, precis allt har gått i 110, allt som inte får hända har hänt, och som topp på det var jag tvungen att rusa till kurs på em...dvs en hel del jobb finns att göra akut i morgon....usch.

Jag måste fråga er. Hur skulle ni göra om ni kände att det börjar bli nog? Att man helt enkelt inte orkar längre? (Jag menar INTE självmord, om nu någon trodde det) När det är en plåga att gå upp på morgonen? Jag är rädd för att gå till chefen och säga att jag inte fixar det längre, att jag inte hinner med ens det viktigaste, att det värker i skuldror varje dag, att jag har ont i huvudet nästan varje dag, att min situation inte känns hållbar...att jag inte tycker att det är meningen att jag ska behöva ha det så här...

För jag oroar mig för att han inte kommer att göra ett endaste dugg. Inte ens om jag skulle börja gråta (gud förbjude!!) vilket inte ligger för mig normalt men just nu är jag så TRÖTT!  Eller att det ska ligga mig i fatet vid lönesamtal...(jag vet, knäppt kanske men tanken poppar upp...).

Jag har ingen dålig högsta chef. Men ändå....


Jag gillar mitt jobb, det är roligt, men inte när det är som just nu. Jag har slitit i snart ett helt läsår med en klass som har så många problem, en mycket speciell elev (jag trodde aldrig att det skulle tillåtas att en sådan elev får gå i vanlig klass... vad hände med att ALLA ska kunna gå trygga till skolan? Inkluderingstanken är så himla fel, den slår fel åt andra hållet nu!), svaga elever (om man nu får säga så) och får så lite hjälp.

Det är just det. Jag ORKAR snart inte mer. Kan inte göra mitt jobb, känner att jag får göra en massa annat som borde vara andras ansvar (?)...men jag lämnas ensam i det!

Suck.

Ursäkta ett negativt inlägg. Men den här dagen...den här dagen...

Da da da delong longlilong..

Omskrivning. Japp.

Jag längtar så jag håller på att dö efter roskappan. Vill så gärna ha. Men samtidigt känns det lite fel att lägga dryga 3000 på en kappa när vi renoverar  för fullt här hemma. Den lär väl knappast finnas kvar på rea till mer än 20% heller sedan antar jag ...Så sitter just nu och funderar på hur jag ska göra.

Tips?

Eller någon som vill köpa en vit veranda coat i stl.1? T88 dress i chocolate stl.2? Sidenwrap i cherry, stl. 2?

Två tunikor: alchemistry (garanterat äkta) en ljusblå och en vit. Spoiler sidenlinne i blått stl. 3?

Allt i kanonskick...Är någon intresserad?

Finns nog lite annat här som skulle kunna få flytta till förmån för kappan. Något ni söker? Kanske jag har det? Våga ställa frågan!

Kram!

Nytt boende sökes?! Känsliga läsare varnas för nu behöver jag gnälla av mig!

Fan. Ursäkta svordomen, men den illustrerar så väl vad jag känner just nu....

Det går inte att fixa till det här hemma! Hur man än vänder och vrider sig så är det farao s a k e r överallt! Skåpen är fulla, lådor är fulla, det står saker i varje hörn...Jag VET att det är tillfälligt...men jag står inte ut!! Jag blir g a l e n!! Hur har ni stått ut ni som renoverat så här?!

Jag försöker övertyga maken om att vi ska hyra ett förråd att ställa saker in, medan vi bygger nu som värst, men nääääää, det ska vi iiiiiiinte.....(grrrrj!!!!!) göra....Jag fattar inte hur han står ut, själv blir jag stressad av att kliva innanför dörren till vårt hus just nu. Får man bo på jobbet?

 Timmarna på dygnen bara rinner iväg, vi får alltid jobba till sent på natten för att de där jävla byggarna inte har någon framförhållning, utan vill att vi ska "röja där, eller här eller ..." helst till dagen efter...Lägg till tre ungar på det, som både förstår och inte förstår varför de inte kan ha alla sina saker framme..eller att det tyvärr inte går att ta hem kompisar hit de närmaste tre-fyra veckorna..... Buhä. Jag vet att det är löjligt, men det känns nästan som om man vill börjar grina.... :-(

Sedan är det fotbollsträningar, turneringar och fan och hans moster som ska hinnas med också.

Och eftersom det inte finns någon plats att  vara på, så kan man inte göra något av det man vill för att koppla av...Träna? Nä, cykeln står i rummet med förtejpad dörr.... Sy? Nä, allt är under byggplast.... Gå ut och gå? Mitt i natten då eller? Se på Tv eller surfa..ja det går ju...om man vill sitta med lego, minigubbar och figurer runt omkring sig....och samtidigt försöka komma på vad man ska ha på sig imorgon, innan rummet tejpas igen för dagen där nere. Ja, vi kommer behöva tejpa igen dörren för att hindra allt damm att förstöra i torkrummet (eller vad man ska kalla det...), men vi måste samtidigt kunna tvätta och hänga upp och ta hand om tvätt...

Härdsmälta i huvudet av allt.

Kan man trösta sig med något? Förslag emottages tacksamt på hur man överlever dessa veckor utan att hamna på psyket...

Kram från blivande galning.

Söndag: röjning pågår...

Favorit i repris.

Vi ska tömma ett rum! Tjohoo!! (Ni inser ironin hoppas jag...)

Så just nu viker jag lakan och handdukar och kläder för  brinnande livet. För det är i vår tvättstuga som det ska rivas...i alla fall en del av en vägg, vilket räcker för att det där nedrans b y g g d a m m e t ska får spelrum.....

Samtidigt fixar jag lunch (vem snodde en timme av min dag...va! Sommartid är skönt, men inte exakt när den börjar....), vi ska åka och dubbelkolla golv igen, trodde vi var klara igår, men började sedan tvivla på kvallan på golvet vi valt....Så off we go again!

Mellankillen på bowlingkalas, lilltjejen hemma iklädd jeans och tjoho! äntligen en godkänd kofta...får skaffa fler i den färgen absolut! (Valde ju vitt, inte så smart, men snyggt...tur att det finns tabort...)

Nu ska jag skynda vika och röja mera! Ha en underbar dag, vi syns kanske mer ikväll!

Love makes you try even harder .

Nyanser av färg. Ocn damm.

Vad roar man sig med när man inte är på Odd Molly möte?

• Ja, njuter av det fantastiska vädret...
• Går på icke-ombokningbart möte (en av anledningarna till att jag inte kunde komma till OM..om jag skaffat mig inbjudan då förstås... )
• Tar hand om barnen då maken är bortrest på Kick-off (ytterligare en anledning till att jag inte kunde komma...)
• Tittar på färgnyanser tills ögonen trillar ur (vi ska bestämma färg till barnens nya rum i helgen...plus golv...)
• Tittar på olika väggdekorer till barnens rum. Givetvis är den som dottern vill ha slut...den var så himla fin. Har ni sett den någonstans så hojta!!! Kommer från amerikanska Room mate.

Visst är den söt? Utan att bara vara rosa.....

Ja, snart kommer maken hem, då ska vi till färgbutik och golvbutik. Sedan ska tvättstugan tömmas...allt in ett annat rum då ännu en vägg ska rivas (= ett ton fint byggdamm smiter ut varje dag byggarna jobbar...)

Behöver jag säga att jag är dötrött (redan...!) på fint byggdamm?! Aaaah! Det är ö v e r a l l t !!!! Varje dag man kommer hem så får man börja med att dammsuga...och om man orkar torka golv....Är dörädd att det ska smita in damm i min garderob...vill inte ha byggdamm på mina mollysar..vill inte behöva tvätta allt i garderoben heller.... Tur att det är två stängda dörrar mellan dammiljö och garderoben iaf...Så just nu verkar det klarat sig!

Ni som var hos OM, verkar haft trevligt! Tänkte på er igår och önskade att man kunde varit med. Har ju aldrig visat mitt ansikte och är väldans anonym...skulle varit jättenervös om jag kommit, sådan är jag, är så sugen på att ändå få träffa några andra molly-galningar irl. Kanske finns det någon därute som vill träffas irl ändå? Utan molly-kontorsinbjudan?

Nu ska jag stoppa in linserna så jag ser något, byta om till något mer propra kläder (mysvelourbyxor och LLK är väl inte så där värst att springa runt i ute....och varmt) och peppa barnen i sina färgval....

Kram och ha en härlig lördag!

Förresten, apropå något helt annat, måste dela med mig av en jag fick igår. Jag gick runt i Chill norways vita "denim" drape shirt, marinblå leggings, powderunderklänning som stack fram nedtill och vit scarf med marinblå stjärnor på (hittat på JC!! Första gången var inne där på minst 10 år...kände mig som en morsa som skulle in och handla åt tonårsdottern....). I skolans matsal kommer vår trevliga kock fram och säger:" Åh, vad fin du är i dag! Du har alltid så vackra kläder och klänningar och är så vacker i dem! Jag blir avundsjuk" . Hihi. Vi har världens trevligaste kock ska ni veta, han är så duktig på att laga mat och så social med både barn och vuxna. Hoppas att han aldrig slutar! Så! Nu har jag "skrytit" lite om en komplimang också!

Och behöver jag en poetry dress? Eller en pointers? Eller en Good l/s short dress? Och varför dras jag alltid till vitt?! Inte så smart färg på sommaren när man är på landet....Hur råder man bot på det?

Det är vår - för jag dras åt väskor....

Har varit lite frånvarande.. veckan har varit lång och tuff...Har kommit hem sent på kvällar och i princip bara gått och lagt mig. Men nu är den över- dock har helgen varit något mer jobbig än vad jag tänkte mig!

Byggarna ska riva väggen in till en av de nya delarna och vi måste röja barnens rum....(blunda och se det framför er...sängar...en miljon legobitar...en massa smått jag-vet-inte-vad-det-är, osv osv osv.)för att det ska kunna ske. Det är helgens jobb! Det mesta är ute nu, men jag ska gå in och bära ut den sista möbeln..medan maken är och handlar..för det behövs ju också- mat alltså!

Mina skumma anti-kolhydratpiller verkar iaf ha gjort lite verkan: trots födelsedagsfika igår och lite annat onyttigt i veckan så har jag ändå gått ned 2 kg sedan jag började..för två veckor sedan. Jag kan säga att jag har inte ändrat många (o)vanor eller börjat röra på mig heller..så jag är rätt nöjd med det! Nu ska jag börja röra mig lite också! Längtar efter det faktiskt!

Men så var det rubriken! Väskor! Dras tydligen åt det varje vår också!

Klurar lite på en Ceannis! Ni som har dem, är de bra? Håller de?

Jag föll naturligtvis först för den svarta medallion, sedan den bruna/beige...sedan ville jag har mer VÅR och tittade på lite blommiga...Eller?

Här är lite bilder:

Dusty pink heter den här färgen

Blue heter den här färgen.

 Är lite tveksam till att de är så "prickiga" i färgen...gillar det inte riktigt?

Kanske är det lite för blommigt?!

Brun medallion.

Kanske är det bättre med en i mer en färgskala?

Den här sista gillar jag skarpt! Men den är ganska dyr och jag hittar ingen beskrivning på hur stor den är och hur den ser ut inuti! Den lär ju hålla då den är i skinn..men det höjer ju priset också! Skinn är alltid snyggt men kanske roligare med en i tyg och lite annan mönster?


Vad tycker ni? Har klurat länge på en Ceannis men kommer inte riktigt till skott. Vill ju helst ha den vår /tidig höst till jobbet...Går den på vintern så är det ju bra det med, men inget måste.Snygg men ändå plats i..

Har ju en ljusbrun/beige Adax axelväska  att ha på sommaren, dock ej stor nog för jobbsaker. Mer än mindre handväska.

Tyck till nu! Kanske har du några andra förslag? Medan jag bär möbler...

Kram!

Älskads smärta

Är det värsta jag vet. När man inte kan prata med dem. Inte heller hjälpa dem. Då skär det i hjärtat och jag vill bara fly till någon magisk doktor som kan hjälpa dem.

Min dotter, 5 år, har något konstigt som hon haft det senaste året. Och vi dumma föräldrar vi har inget gjort. Eller ja, det är inte så lätt att göra något när det bara händer sporadiskt. Inget som gör att vi förstår varför det händer så vi kan undvika det. Har man tre barn så är det också lätt hänt att man tänker "jaha, konstigt att det bara försvann- borde nog kolla upp det där..." och så går tiden fort och så är man där igen, några veckor ,eller till och med en månad senare...

Tillbringade nämligen 40 minuter i natt med hysteriskt skrikande dotter. Som vred sig som en orm i sängen eller famnen - av smärta. Tillsist kände jag att jag börjar snart själv gråta...för jag kan inte hjälpa henne... :-(  . Hon skriker att det kliar, i snippan, och vi har googlat, vi har tittat...ingen mask eller sådant. Normalt när det här har hänt, så har hon inte skrikit så länge och har varit helt normal sedan på morgonen. Nu var hon inte normal, klagade över att det kliade, men skrek åtminstone inte, så jag bestämde att maken fick åka till vårdcentralen. Läkaren där trodde inte att det var svamp, kunde se att det inte var mask. Det togs snabbprov: inga streptokocker, ingen svamp, ingen urinvägsinfektion, ingenting. Nu skulle de odla ordentligt också. Vad det är? Jag vet inte och det gör mig orolig. Inte kan sådan smärta vara normalt?! Hon fick med sig Tavegyl för klådan. Men ska hon behöva äta det hela tiden? Känns inte bra alls. Vad är det för elände hon har? Suck.

Ursäkta- men behövde skriva av mig....

Kram.

Som en boaorm

Mätt och däst. Örk. Definitivt inte sugen på glass. Absolut inte halfbaked....Testa att äta för mycket så tar suget slut....vill inte se eländet mer på länge. Gott i början...galet i mitten......dödsmätt i slutet...Jag som inte ens borde äta sådan späckad glass! Nåja jag tryckte ju i mig mina anti-piller innan och jag vet att de faktiskt fungerar hyfsat. Så med en promenad hem i morgon så är det säkert fixat!

Apropå euphoria....det fick jag när jag trött slängde ett getöga på mobilen...två härliga aviseringar! Jippie tänkte jag som har en tuff vecka framför mig- i verkligheten visade det sig, när jag hejdat mig, att det var en avisering, det andra var en avisering på att det var skickat...Visst, det är kul att veta och man kan spåra...men jag var så säker på att det var framme (genom mirakel då- var rätt trött när jag läste sms:et första gången om jag säger så...)att jag istället blev besviken. Så dumt! Men det gick snabbt över!


Nu ska jag av-boaorm-ifiera mig innan jag provar det som faktiskt kom.


Ang. schemalagda inlägg: jag har mig veterligt inställning med 24 timmars. Men det går bara att skriva in med a.m eller f.m. Så nästa idiot-fråga.....(hmhm): ska man spara inlägget efter man schemalagt det eller ska man klicka på publicera.....? säger jag och rodnar....kanske självklart men just nu griper jag efter alla halmstrån även om de avslöjar dumhet.... :-)

Kram!

Ikväll blir det en hög med papper- förberedelse inför morgondagens samtal...blir nog sent ikväll....Håller mina tummar för att alla kommer som de sagt och att alla samtal går bra.

Tempus fugit- eller hur var det nu igen?

Har aldrig läst latin så jag hoppas att rubriken inte var helt fel ute... ;-)

Söndagkväll. Jag har lyckats med att spärra mitt eget konto på T. Helt oavsiktligt. Sitter nu och väntar på att det ska "av-spärra" sig. Om jag nu kan komma ihåg vad jag hade för lösen...Ja det säger lite om hur ofta jag varit inne där på senaste tiden...

Men nu finns det en sak där. En sak som jag faktiskt blev lite sugen på...och ännu bättre...hamnar den här..jag då kan jag sälja en annan...Vi får väl se. Är inte beredd att betala särskilt mycket. Andrahandsvärdet är ju inte alls som förr, så galet högt går bort!

Sitter också och funderar på varför inte varje helg har minst en dag till? Det skulle kännas bra för jag hinner aldrig allt jag skulle önska. Jag skrapar inte ens på toppen av berget... Jag längtar efter bara-vara-tid. På det sättet är min käre make och jag olika. Jag har ett behov av "göra-ingenting-tid", han är tvärtom. Inte helt bra egentligen. Jag är också en sådan som inte har några problem med att vara ensam. Gillar det. Inte konstant men då och då är det faktiskt skönt!

Och så längtar jag efter min kofta och min silkiga sak. Riktigt mycket. Sådär mycket som man ska längta. Ska bli roligt att se om det blir bra. Provade min timeout wrap en gång till innan jag packade ned den. Tyvärr stämmer första känslan. Dösnygg framifrån, ja. Från sidan....o nej...Bakifrån...nja. Kanske beror det på att den är för stor?- men ids inte byta och sedan ändå få skicka tillbaka om problemkänslan kvarstår!

Kram!

Förresten- jag lyckas inte tidsinställa mina inlägg- hur ända in i glödheta gör ni?! Har testat och testat och förbenade blogger gör INTE som jag vill! Det står rätt tid på "schemalägg"- men det publiceras inte då!? Så hur gör man?

Mmmmm...

Herrejisses .Vilka sidor man hamnar på som man inte tänkt sig...Farligt, farligt...

Ta en titt:

Smaker? Översta: Violfondat med mörkt chokladhölje... Mitten: Ljus tryffel smaksatt med färska hallon.... Nederst: Mörk tryffel smaksatt med färsk passionsfrukt...

Den sista har jag smakat på en gång för ett bra tag sedan...mums säger jag bara! Dessutom kan man faktiskt beställa hem dessa godbitar....inte alla de har men en hel del.. Chokladhuset heter de.

Och inget av detta är ju något som man bör äta särskilt ofta eller mycket av...Men bilder kan man ju dreggla över eller hur?

Kram!

Nu ska vi ut i solen, snart är bröd och kardemummakaka (ja, de andra måste ju få fika?) och lite vår-check i trädgården (or what´s left of it...)

Söndagstankar. Finansiering? Trisslott?

Varför är just det man enas om i form av golv, klinker och kakel alltid något av de dyraste? Nu har de kampanj veckan ut på kakel och klinker med 20% rabatt- men var gör vi av det? Vi har inte riktigt plats att förvara då huset är trångt nog innan byggnation och nu med byggnation så är det ännu mindre plats (och osannolikt skitigt på vissa ställen och odörer (byggarna är leriga och röker som borstbindare- vi har sagt tvärnej åt rökning inomhus men deras kläder luktar ju så man storknar...tur att man inte har astma- men man kanske får? Har alltid mått dåligt av cigarettrök ända sedan jag var liten!)

Men det var det här med money,money money! Det handlar ju inte om att jag slutar helt med mollysar- summorna skulle ändå inte riktigt täcka upp...om man säger så! En trisslott? En "liten" vinst på 10 mille, eller ja, 5 går också bra!- eller 2!, skulle kännas helt rätt! Hur plockar man vinstlotten? Tips? Jag brukar aldrig vinna något....

Annars skiner solen och jag funderar på om man skulle maila via Hilde och säga att man minsann vill dyka upp den 23:e? Men ni som är on-list, vilken tid handlar det om? Jag är delvis uppbokad på em....

Nu ska jag ta tag i dagens roliga: tvätt, städning och handling. Jippiee! En liten promenad vore också kul!

Kram!

Lördag

Det är lördag morgon och maken har intagit ipren och släpat sig iväg som ledare på äldste sonens innebandymatch. Förmodligen är det flunsan som tagit honom. Fattar inte hur han orkar. Och i ärlighetens namn så vet jag inte om jag gillar att han åker iväg och smittar ned andra...

Dagens aktiviteter innefattar färgning av hår, BUS (för nu ska här inte skrämmas några fler pensionärer och barn), golv- och klinker val, helst lite sytid om möjligt och besök av svärföräldrar som ska passa barnen medan vi tittar på golv. Vilket därmed också adderar en uppgift: någorlunda städning av soptippen så vi inte skämmer ut oss...

Drömmer om en fin liten sak. Dock tycker jag att priset är lite sådär för en så liten sak så jag väntar på rea och hoppas kunna knipa den då.

Kram!

Det bidde varken koftan eller koftan. Det bidde annat och funderingar kring foppatofflor på altan.

Hahaha. Vad gör man inte för en lite rolig rubrik!

Nä, timeout wrapen var INTE för mig. Blev liksom alldeles för mycket extra tyg där jag inte vill ha det. Så nä, den får tyvärr åka åter. :-(

Vad gör man då? Jo, lokala butiken har öppnat igen och jag var inne en sväng i går. Och järnvägars i backen vad vacker cannan i mid pink var i verkligheten! Den har jag klickat hem, billigare på Noos.se än i butiken. Särskilt med deras 15% rabatt hela helgen med kod vår15. Om ni nu suktar efter något annat...som Forsome tank?!

Sedan har jag frångått mitt allra bestämdaste: Inga sidenplagg. Kanske får jag ångra mig...? Men det är en silkig sak på väg från Folk. Jag visar den när den kommer.


En helt annan sak: varje dag går jag förbi ett radhus. Ända sedan i somras står ett av husens altanmöbler ute (de ser splitternya ut och står något ute här en vinter så blir det förstört och svart (nedfall ni vet) så jag vet inte om de bara är tanklösa eller rent av dumma (om man nu får säga så)). Stolarna står som om de precis rest sig ur dem. Ni vet på det där speciella sättet som får en att nästan vänta sig att någon "snart är tillbaka". Dessutom står hela familjens foppatofflor precis utanför altandörren. Precis så där som om alla slängt av sig dem för att gå in. Öh? För att öka på: där står dessutom en sprillans Webergrill. Utan något som helst skydd på den heller. Lite grillgaller bredvid.

Hur farao tänker dessa människor?! Ok, grillen om man nu vill det. Ok, möblerna om man nu inte förstår att trä inte mår bra av att stå ute utan skydd en hel vinter. Men foppatofflorna? Fyra par? Hm?


Ha en bra kväll- nu ska här laddas för fredagsmys och räkor!

Kram!

 

Koftan eller koftan? Och lite gnäll.

Det är onsdag idag. Hur gick det till? Eller jag vet hur, för det känns i kroppen....

Antar att det är efterdyningar av flunsan? Fast det är mer än en vecka sedan jag blev hyfsat frisk? Dagarna är dock jobbiga när det bara värker i hela kroppen och huvudvärken slår till vareviga dag....

Idag har jag dock haft en riktig upp-och -ned dag. Först lite upp: har äntligen varit och klippt mig! Är precis mitt i det värsta när man sparar till längre hår, vilket gör att jag ser för hemsk ut i håret...Men nu har min kära frisör peppat mig lite till så jag ska försöka stå ut lite till....och så är det ju lite fixat nu också. Ibland när jag sitter hos frisören så känns det som om jag aldrig vill gå hem- hon kan få putsa och putsa eller jag kan bara sitta där i allsköns ro...

Efter frisörbesök vidtog det numera obligatoriska besöket i tantbutiken-look-alike för att spana vad de hade...Hittade en By TiMo kofta jag dregglat över förr, tyvärr så fastnade jag naturligtvis för den färgen som inte fanns i min storlek...

Knytkofta lång från By TiMo. Här i färgen champagne. Jag vill ha den i färgen Desert...

Sedan har jag ägnat mig åt att surfa runt lite och funderar nu på om Flirtini hood i vintage white är en variant?

Eller är det roligare med TiMo:n? Eller Mollyn?

Som ni märker har jag som vanligt snöat in på vitt och ljusa färger...minns att jag hade en sådan period förra året vid den här tiden också...

Vad som var ned? Jo, min "käre" chef berättade att vi kanske skulle bli tvungna att ta emot fler elever....Jag kan inte säga så många fula ord som jag skulle vilja.....!!!! För det området jag arbetar i är allt över 20 elever i en etta för mycket. Låter kanske lyxigt för en del. Men inte här. Varje elev över 20 känns som tre...
Jag har i skrivande stund 24 st. Har blivit lovad att det inte ska bli mer än absolut max 25. Och att det ska arbetas i riktningen att det ska vara färre!
Men med det som händer nu så kände jag att jag orkar snart inte mer. Jag hinner inte med att ge de jag har nu tillräckligt. De har för stora problem och behov. Och faktiskt- rent fysiskt så får det faktiskt inte plats fler barn i klassrummet. Finns det inte regler för hur många som kan klämmas in i ett rum? Hur många kvadrat det ändå måste finnas för varje barn? Yngre barn har  ju också lite behov av att det finns luft kring dem, inte att de knappt kan komma fram. Eller att jag knappt kan komma fram till dem och hjälpa dem... Blä.

Dags att byta jobb? Eller arbetsplats? Suck. Så koftorna är/var absolut lite tröstsurfande....

Ha en go kväll och hjälp mig gärna med vilken kofta ni tycker är snyggast/bästa köpet/bäst helt enkelt osv osv!!

Kram!

Söndag: grotta, knaspiller?, träning och annat snack.

Jag borde sitta nere i grottan. Och fixa sonens onepiece. För då kommer han säga hurra! imorgon bitti och det kanske inte är så dumt en måndagsmorgon? När förmodat kaos väntar på jobbet? När morgondagen är så sjukt lång att jag kommer att vara där i 11 timmar?!! Borde man inte kunna kräva sjukt extra betalt för det? Bara för själva längden alltså! För naturligtvis så slutar eländet vid 19.00 och det är väl då som extra ev. ob (som om vi nu kunde få det - hahaha jag skrattar så jag dör- jag är lärare- vi får aldrig betalt för något) skulle träda in.  11 timmar?! Förresten,  får man ens jobba så länge?! Med en halvtimmes rast?

Men till roligare saker. Världsliga. En kofta är beställd. Vilken får ni se sedan. Sedan har jag beställt ett megastort smycke (och ett armband till maken). Inte alls min vanliga stil, men kanske kan jag skylla på solen och solsting? Vädret har varit fantastiskt idag, efter kl.12 vill säga. Innan dess var det så mycket dimma att jag var osäker på om det faktiskt skulle gå att se himlen idag...

Fika hos svärmor hanns också med. Mums- men jag stoppade i mig lite anti-kolhydratpiller innan. Inte vet jag om de fungerar- vi får väl se snart? Haha. Men jag försöker i alla fall att sköta mig.

Våren får mig också att bli sugen på att gå ut och röra på mig- å andra sidan så säger några trista typer att det ska bli 15 cm snö i slutet av veckan så jag vete farao...Ibland inbillar jag mig att jag faktiskt skulle kunna börja med att gå hem från jobbet! Det vore ju perfekt! Om man inte alltid, läs ALLTID, är sen från jobbet. ALLTID är stressad för att hämta barn och börja fixa mat innan ev. träningspass (för barnen) börjar. Dålig ursäkt? Jag vet inte, men jag är fast i det träsket iaf.  (Och den "fina" stress/terapeut som jag har träffat har jag inte tyckt gjort varken från eller till. Bävar för det också. För om inte hon kan hjälpa till- hur farao löser man då detta med att man är för stressad? "Ska" det bara få vara det då? Tills man...?)

Hur bär ni er åt för att få till lite normal träning? Jag är verkligen usel på det. Det är som om det aldrig blir bra tillfälle för det- helt seriöst- inte bara som ursäkt.  Så hur GÖR ni?

Nu ska jag göra te och se om jag kan fixa ett HURRA! tills imorgon. Det skulle nog inte kännas helt fel imorgon ändå...

Kram och ha en skön söndagskväll.

Pointers eller wrapen?

Jag virrar och undrar.

Är pointers en bättre investering än wrapen? Pointers är ju längre bak. Och hur är det med wrapen- blir det inte en faslig massa tyg där fram? Pointers har ju också lite "sjalkrage". Vad tror ni- vilken är mest användbar? Nu och i sommar? (Bortsett från de mest stekiga dagarna som jag bara iskallt räknar med att de SKA komma).

Lokala butiken bygger om just nu så dit kan jag inte hasta och prova. Dessutom är deras lager av timeout wrap slut, kollade tidigare, och så har de pga. utbyggnaden/ombyggnaden inte packat upp något nytt. Hm.

Så vad göra med dessa i-landsproblem.....

Nu är det dags för lunch och  även medlingsdags mellan "diskuterande" barn....

Kram!

Sjuk, inte sjuk, sjuk, inte sjuk- vad är det här?! Plus några funderingar kring timeout wrapen och dess färger...

Ibland kan ens egna inlägg göra underverk med tankar och funderingar. Jag vet egentligen inte varför men trots det så fungerar det ändå. För det blev lättare att bestämma vad jag ska göra ang. skor.

Idag strålar solen från en knallblå himmel, det blåser rackarns dock, så sådär dödsskönt ute är det väl inte..men solljuset tas tacksamt emot!

Igår hade jag en konstigt backlash? Hela dagen hade jag noll matlust och kände mig mest lätt illamående. När maken klev innanför dörren hade jag fått sjukt ont i ryggen, det värkte i handleder (?!!), vader ...you name it och så frös jag som en gnu. Energibrist tänkte jag när jag summerade vad jag hade ätit under dagen? Inte bara visade det sig...lite lätt feber igen och så ont överallt- flunsan som visade att den minsann inte är så lättslagen?!

Nåja, idag har jag ingen feber och inte ont. Knasigare än knasigast alltså. Dock är ju det bevisat härmed. Lärare är sjuka på lov. Be it, liksom. Mutter...

Jag tillhör de som INTE har köpt en timout wrap cardigan. Tycker den ser sjukt snygg ut på alla som har den men undrar liksom hur lilla jag skulle se ut....och så är det där med färger....Rosa? Silky purple vore superläckert men det har jag knappt sett någonstans...På Bohemia såg jag den plötsligt i vintage turquoise och mid pink?! Inte mina färger men för de av er som älskar dessa så... Nja, Golden rose är nog bäst? Har den också kommit i apricot? Noos har den i den färgen, eller så har de skrivit fel? Har inte sett den i apricot innan nämligen...

Sådana viktiga saker snurrar i skallen..nu ska jag rensa ut elskåp så elektriker kan fixa där. See Ya!

Kram!

Åter till internet-land (då kan man ju tävla lite också....)

Efter flykt till obygden med man och barn i några dagar, trotsande efterdyningar av flunsa och påbörjad förkylning, har jag nu återkommit till verkligheten. Där det finns internet så man kan blogga. Eller annat kul.


Under vistelsen hann jag både sova... och virka en del. Nu hoppas jag att alla rutor räcker så jag kan sy ihop dem till en liten fin scarf. Vi får väl se...Sjaleländet som ska stickas är överlämnat till min kära mamma som nog fixar det väldigt mycket bättre än jag själv...

Annars har jag spanat på snyggo skor (det gick att göra på min tablet--då och då...)

Vad tror ni om de här?

Någonting attraherar mig med dem.  Ser mig i vår/sommar med dem när det inte är stekhett och fint (svensk sommar....) utan lite mindre bra väder. De där dagarna när sandaler är för kallt eller blött och stövlar känns öken... När man vill se lite snygg ut men ändå inte too much....De är inte för tantiga va? Man vet ju aldrig om man landat i fel fålla... Försökte fråga maken men han har absolut NOLL koll och kan inte ens leverera en åsikt uppenbarligen....

Två par till snyggon har jag hittat men de behåller jag för mig själv än så länge. Inga är beställda (är ju velmästaren och någon elak typ hävdar att det kommer minst 15 cm snö nästa vecka och ska bli minus igen så....)Eller äsch! Här är de:

Fina? De nedre ser jag mig i en stekhet dag...på caféet (som jag sällan besöker...), på festligheter...bara på väg någonstans...De i mitten är helt enkelt en förhoppning på att de kan ersätta min snart sönderfallande vinterskor från anno dazumal...Åtminstone nu under vårvintern...?

Och så tävlar jag hos fina Linda, och hoppas på tur!

Kram!